Dåliga bilder i intressant bok om häckar
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Elisabeth Svalins bok Klippa buskar och häckar marknadsförs som En inspirerande handbok från Prisma .
Och visst är denna bok både en god inspirationskälla och handbok i konsten att klippa. Den innehåller dessutom en bra genomgång av de växter som passar som häckar.
Fast det ska ärligen erkännas, den skaparlust som mina ståtliga buxbomhäckar väckt, lade sig effektivt efter att ha läst boken. Då såg jag för mitt inre de taffligt klippta och döende häckar som skulle bli resultatet av mina ansträningar.
För det står ganska klart efter en genomläsning - figurklippning är en konst.
Och en konst som kräver tålamod. Det illustreras ganska väl av detta stycke om hur trädgårdsmästarna gjorde förr.
"De byggde obehandlade träställningar i samma form och storlek som den färdiga häcken eller figuren och planterade sina långsamväxare i dem. Uppdragsgivaren kunde se hur det skulle se ut och blev inte så otålig, trädgårdsmästaren fick en form att klippa efter så det blev lättare och alla var nöjda. När häckarna var klara hade träställningen oftast ruttnat bort."
Elisabeth Svalin har tagit ett brett grepp på häckarna. Här blandas historia och tips på sevärda trädgårdar med handfasta råd och växtinformation.
Och i ärlighetens namn ska också sägas att den något mer händige och trädgårdskunnige säkert kan våga sig på en formklippning, av åtminstone en mindre häck, efter en genomläsning av boken.
Min stora invändning mot boken är bilderna. Många av författarens egna bilder håller helt enkelt för låg kvalitet. Precis som jag insett att det är en konst att klippa en häck borde Prismas förlag inse att det är en konst att fotografera densamma.