I ondskans spårhåller dig vaken
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I ondskans spår är den sortens bok som håller dig vaken om natten. Det är den sortens bok där du hastar vidare från kapitel till kapitel, bara för att ta reda på om det är som du misstänker. Det är den sortens bok som du är ledsen över att den tar slut.
I ondskans spår har en djävulsk inledning och en fruktansvärd fortsättning. Ett par poliser kallas till ett lägenhetsbråk och hittar en medvetslös kvinna i hallen. I källaren väntar något helt annat.
Peter Robinson har skrivit sin bok på ett sätt som uppmanar till sträckläsning, där han konsekvent utnyttjar konsten att växla berättarperspektiv. Vi får följa en rad Yorkshirepoliser i deras arbete att hitta sanningen om vad som hände på The Hill 35 i Leeds.
Överkommissarie Alan Banks, som också var huvudperson i den förra Robinsonboken, leder spaningarna efter Kamelonten, en seriemördare som misstänks ligga bakom flera unga kvinnors försvinnanden.
Robinsons nya bok för tankarna till amerikanen Jeffery Deaver som bättre än de flesta vet att starta sina böcker med en rivstart och sedan fara fram i flera hundra knyck. I Robinsons bok får begreppet spänningslitteratur sin rätta uttolkning. Men kanske borde boken förses med en varning likt den man hör i televisionen då och då: "vi varnar känsliga läsare för att vissa scener kan vara brutala".