Mild passion och öm närhet
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I hennes femte diktsamling Kvad är tonen redan från inledningsdiktens anslag trogen den sinnliga kärleken. Dess lust, glädje och saknad:
Stunden kom
då dina händer visste
vad de ville
då du med fingertopparna
skapade mig för dig
Av ömhet
Ann Smiths dikter har en viss dragning åt gymnasial flickpoesi i sin envetna kärleksträngtan och dito saknad, men det finns hos henne en laddning i språket som lyfter upp det något enahanda motivvalet. Texterna glöder av poetens kärleksenergi och kippar efter andan inför hotet om övergivenhet. Känslornas uttryck ger stundtals dikterna en intensiv närvaro och de känns självutlämnande ända ut i fingertopparna.
I en avdelning om nio dikter lämnar Ann Smith den lustfyllda lyriken och beskriver i korta ögonblicksdikter intryck från Algeriet. Några av dikterna är fyllda av patos över uteliggarnas och de föräldralösa barnens lidande, andra är mer fotografiskt beskrivande. Dessa dikter imponerar inte utan känns opersonligt platta och blodlösa. De blir en paradox till samlingens övriga texter.
"Det är dansen, som ett tillstånd, en livskänsla lik kärlek som dikterna vuxit ur och Kvad är sången som sjungits i dansen", skriver poeten själv i det medföljande förlagsbladet. Som läsare har man trots detta lite svårt att ryckas med i denna dansens musikalitet. Däremot går det bra att nedsjunken i soffan läsa hennes sånger och här och där också njuta av dem.
Kvad rymmer både mild passion och öm närhet, lust och saknad. Men det är inte någon stor dikt Ann Smith presterar. Trots detta är samlingen ändå läsvärd i sin förbehållslösa kärleksdyrkan och intima anspråkslöshet.