Svårt att passa in utan ursprung och framtid

Litteratur2002-11-05 10:39
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I ett avlägset hörn av Indien för hundra år sedan rasar ett fruktansvärt regnoväder. En indisk brud på väg till sitt bröllop träffar av en slump en engelsk tjänsteman.
Den indiska kvinnan är inte alls lycklig över att giftas bort och tröstar sig med engelsmannen som dör i en olycka strax därefter. Nio månader senare föder hon deras barn, sonen Pran Nath.
Kvinnan överlever inte förlossningen och Pran Nath växer upp i en skyddad miljö utan någon större vetskap om världen utanför. Han har blek hy vilket betraktas som tecken på upphöjdhet.
Hans ovetande styvfar älskar honom över allt annat och tillåter ingen att säga ett ont ord om sonen. Men en dag avslöjas Pran Naths riktiga härkomst och han förskjuts. Utkastad i en värld som han inte känner till får han klara sig på egen hand och blir ett utsatt rov för människors dunkla drifter. En vansinnig resa genom Imperiets mörka delar inleds.
Imitatören skildrar ett Indien i slutet av engelsmännens styre. Det är vanskött, dekadent och korrupt och Pran Naths får snart lära sig att överleva genom den hårda vägen.
Ett par eunucker säljer honom som prostituerad slav till ett indiskt palats i Punjab men han lyckas fly och antar en annan identitet.

Pran Nath är en figur vi har träffat många gånger i den moderna litteraturen och filmen. Han är en man utan ursprung och utan framtid.
Likt huvudpersonen i Woody Allens film Zelig från 1982 växlar han mellan identiteter för att kunna anpassa sig efter omgivningen.
Men Allens Leonard Zeelig är situerad i en modern storstad med dess svindlande modernitet, till skillnad från Kunzrus romanfigur som är en slags postkolonial Zelig. Pran Nath byter identitet för att passa in i en västerländsk ordning efter att ha blivit utkastad från sitt indiska hem.

Det liknar också landsflyktingens eller klassresenärens dilemma - att vara främmande för den nya miljö som erövras och samtidigt distanserad från det som lämnas. I ett makalöst förvandlingsnummer blir Pran Nath engelsmannen Jonathan Bridgeman och åker till England för studier i Oxford.
Han smälter till synes perfekt in i en miljö som är lika hierarkisk som den han har lämnat. Hans anpassningsförmåga sätts på hårda prov.
När han följer med en antropologisk expedition till Västafrika rämnar hans världsbild. Han är inte beredd att axla den vita mannens börda. Som en nomad färdas han bort, utan planer, utan mål.

Imitatören är en skickligt vävd pikaresk som rör sig i gränsen mellan de modernistiska genrernas identitetsbyten och den dekonstruktion av subjektet som ägt rum i postmodernistiska skolbildningar. Pran Nath blir aldrig mer än "den andre" oavsett vilken identitet han väljer.
Vi har sett historien förut men i Hari Kunzrus tappning får den en postkolonialistisk udd i sin kritik av den rasism som följde med modernitetens intrång i kolonierna.
Det är en värld som lovar frihet och äventyr men samtidigt öppnar för förtryck och exploatering.
I en värld där identiteten är i upplösning blir antropologernas sökande efter det naturliga och ursprungliga ett försök att återställa en ordning som är på väg att ruckas. Det är ett ämne som fortfarande är skrämmande aktuellt.