Cranberries är vitala igen
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Wake Up and Smell The coffee
MCA Records
Hoppsan, här hade jag ganska resolut avfört The Cranberries från listan "band som alltid är värt att hålla koll på". Ryckte lite på axlarna och tänkte att så där bra och spännade som de var med Zombie och Ode To My Family runt 1994 blir de uppenbarligen aldrig igen.
Det fanns i alla fall inte mycket som tydde på det efter förra Bury The Hatchet från 1999. Jag får nog skriva in dem på den där listan igen trots allt, för plötsligt är världens näst mest framgångsrika irländska rockband vitala igen. De målar ännu en gång med den dramatiska penseln som gör musiken både suggestiv och lättillgänglig.
Titellåten är till exempel riktigt bra Cranberriesrock och This Is The Day ekar visserligen väldigt mycket just Zombie men det finns ju sämre låtar att influeras av. Stundtals envisas de fortfarande med att dra åt det lätt smetiga hållet men Cranberries har vett nog att oftare låta de vassa kanterna dominera. Dolores O´Riordan Burton har ju också fortfarande en attans häftig röst.
MICKE PIHLBLAD