Tankeväckande symboliska objekt

Kontemplation är det samlande temat i Joanne Posluszny-Hoffstens utställning, som hade vernissage i lördags på Galleri Kronan. I hennes symbolladdade objekt möter vi begrundande människor, djupt försjunkna i tankar om livet och omvärlden. Men konstverken är också något för betraktaren att grubbla över, de stora gåtorna kring livets värden och tidens gång, men också intrikata näsvisheter om vad som är manligt och kvinnligt.
Joanne Posluszny-Hoffsten ställer sina frågor eller uttalar sina påståenden i objekt som hon utformar som altartavlor eller små teaterscener. Hon fyller dem med föremål och bilder, inte sällan av religiöst slag.
I objektet Korsfästelse ser man en Kristusfigur utan armar vila på en träbit som inte är ett kors. I stället är Kristusfiguren nerbäddad i skimrande och pärlbeströdda tyger och prydd med röda små blommor, som bloddroppar. Korsets symbolik finns inte med, det är snarare en resignerad och handlingslös människa vi ser.

I objektet Brevet möter vi en ung kvinna från tidigt 1900-tal i kortklippt hår och kjolen uppdragen så man ser benen i dess fulla längd.
Hon håller en bok i handen med titeln Remède à la vie modern. Botemedel mot det moderna livet. Hon är djupt försjunken i tankar, kanske i en inre konflikt.
Omfamning är titeln på en tredelad altartavla i flagnande guld, rött och rosa, en färgskala som berättar om fest. En bild av ett par som omfamnar varandra är centralt placerad. En snabb episod, ett ögonblick i det historiska flödet. Den är inramad av radband och snäckskal.
Men här finns också skärvor av föremål, skärvor ur livet före omfamningen. Fragment som berättar något annat, om det sköra livet. Tiden går vidare. Här berättas om förr och nu. Vad händer sedan?

I de tre scenerna Smekmånad, Virgin och Förberedelse för den nya jämställdheten möter vi en hel del ironi kring kvinnans och mannens roller. Den första scenen är en till synes romantisk bild med ett kärlekspar i en liten båt omgivna av ett dramatiskt landskap. Smekmånad? Nej, där tar man fel. Bilden bygger på det gamla sagomotivet att hon, den vackraste kvinnan i byn, ska offras. Just den här unga kvinnan ska offras vid vattenfallet i sin egenskap av Maid of the Mist.
I Virgin ligger en höggravid kvinna i ett rött rum, omgiven av tre barnhuvuden. Här handlar det om dubbla roller. I den tredje scenen, om Förberedelse för den nya jämställdheten - bara titeln får en att tappa andan- ser vi sju leende män ihopkopplade med sina händer, som en mur. En liten porslinskvinna som smugit sig in i församlingen ser vilsen ut. En annan del av bilden handlar om exploatering av kvinnan som väsen. En underhållande och tänkvärd bild, minsann. Man undrar inte minst vad den nya jämställdheten är för något.
Objektet Den heliga graalen tycks handla om längtan. Skärvorna, trasiga hjärtan, talar om händelser i livet som gått fel, men det finns också en positiv ton, framlockad av den blå färgen under guldet.
En intressant och djupt personlig utställning som samtidigt lockar betraktaren till egna tolkningar.