Vacker irländsk grafik på Konstforum
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Graphic Studio bjuder också in konstnärer som vanligen inte arbetar med grafik, visiting artists, till ett samarbete med en eller flera verkstadsmedlemmar. Man välkomnar också utländska grafiker att arbeta i studion under kortare eller längre perioder.
Om detta berättar Norrköpingskonstnären och torrnålspecialisten Lars Nyberg i senaste numret av Grafiknytt. Han är själv en av dessa grafiker som då och då tillbringar en tid hos kollegerna i Graphic Studio.
Där föddes också idén att bjuda in några av de irländska konstnärerna till en Norrköpingsutställning. Tillsammans med Konstforums Lennart Nyberg valde Lars Nyberg på plats ut 13 konstnärers bilder, ett 80-tal till antalet, och i lördags var det dags att presentera den irländska grafiken på Konstforum. Det blev en intressant och mycket positiv upplevelse.
En av de 13 heter Joy Gerrard. I två storslagna och fantasieggande 4-delade etsningar med titeln City of Bits I och II ger hon oss ett begrepp om storstaden Dublin. I den ena bilden kommer vi inflygande i en sned sugande landningsvinkel över staden. Vi blickar ut över industrilandskapet, hamnområdena, dockorna och den enorma bebyggelsen som breder ut sig i oändlighet.
Hamnbassängerna ligger som svarta romber intill floden Liffey, där den löper diagonalt som ett brett svart band genom bilden. I den andra bilden dras man rakt in i staden av centralperspektivets våldsamma kraft.
Joy Gerrard, som nyligen avslutat sin masterexamen i London, skildrar mästerligt i en rik svartvit färgskala såväl puls som grå tristess i den enorma staden.
Ut till den irländska landsbygden får vi följa James McCreary. Han visar nio små stillsamma och behagfulla mezzotintetsningar i varma mättade färger. De berättar om gröna kullar och öppna fält hitom blånande berg. I Hedgerows and trees delar mjuka häckar och träd in landskapet i horisontella färgfält. Ett lätt dimstråk drar genom dalen. Här finns en poetisk sagoton.
I Nial Naessens´ luftiga landskapsetsningar förflyttar vi oss till havet och dess stränder. Färgskalan är lätt, himlarna livliga. I Rain clearing later tecknar konstnären moln och regn med täta parallella linjer som i ett kopparstick, men vid ett närmare betraktande upptäcker man den nyansrika variationen i svärtan som är etsningens.
Andra, mer fantasifulla, landskap får vi möta i Yoko Akinos svartvita dekorativa etsningar. Hon formar sina små hus som pusselbitar och strör ut dem bland runda kullar, tecknade med distinkta parallella linjer.
Stephen Lawlor visar ett par mjuka, sagobetonade färgetsningar med hästar i intensivt ljus mot sammetsmjuka bakgrunder, samt några små dynamiska landskap. Ljuset är viktigt i hans bilder. I den dramatiska bilden The Mountain tycks glödande lava vältra sig nerför bergssluttningen. I Red path faller ett utsökt tecknat regn snett ner över det lågmälda landskapet från ett mörkt moln som avtecknar sig mot en lysande himmel.
En lätt japansk ton finns det i Jenny Lanes färgträsnitt. I ett par stilla bilder flyger en liten fågel över sagolandskapets öppna aprikosrosa fält med blågröna skogar i bakgrunden. Mountain Walnut är titeln på ett lekfullt träd i grått mot rosa.
Ruth O´Donnell visar fem färgetsade stilleben. Rekvisitan är traditionell men hon samlar den inte som brukligt utan sprider den i bilden så att uppställningarna blir utsnitt ur större sammanhang. Ljus och skuggor är lika viktiga som färgen för henne. I Yellow fruit and butterflies får skuggorna liv och rör sig rytmiskt ut ur den strikta glasskålen. I bakgrunden stramar ett afrikanskat mönster upp bilden.
Marc Reilly blandar med förtjusning olika tekniker i sina extremt utsökta svartvita abstrakta bilder. Somliga är mycket softade och lätta, andra mer distinkta.
Ett par blad som beskriver roterande rörelser är utförda i mjukgrundsetsning och akvatint, i andra blandar han torrnål, mjukgrund och hårdgrund och förtätar stämningen med akvatint. Ytterligare en bild, lätt som en skugga, är en ren akvatintetsning. I den dynamiska bilden med titeln I skildras ett slags organiserat kaos i akvatint, mjuk- och hårdgrund.
De övriga fem konstnärerna arbetar samtliga med carborundum.
Metoden går ut på att man lägger en blandning av lim och carborundumpulver, ofta finmalda metallspån, på plåten. När limmet torkat och blivit hårt, färgar man in plåten och trycker på traditionellt sätt. Upphöjningar uppstår då i det färdiga trycket.
Nestorn bland de här konstnärerna, den 85-årige Tony O´Malley, är den som utnyttjar metoden djärvast. I sina fyra färgstarka och uttrycksfulla blad låter han stora, kraftfulla färgfält breda ut sig. Ibland ligger färgen tät och tjock, ibland är den transparent och full av livliga mönster.
Träsnitt kallar James O´Nolan sina abstrakta bilder, men samtliga innehåller också carborundum. I ett av dem flimrar svarta och vita prismaliknande tecken omkring i ett svart kaos. I ett stiligt mörkt blad har konstnären lagt ett oregelbundet, tätt carborundumnät i svart över den blåsvarta bottenfärgen. Några enstaka vita fläckar lyser till som uppflammande ljus från ett nattligt flyganfall i ett okänt landskap.
Felim Egan är också en visiting artist. På hans lågmälda bilder med enfärgad botten i svart eller gult rör sig små kvadrater i olika grupperingar. Livligare är då John Grahams abstrakta, svartvita bilder med vibrerande tecken, som om någonting rörde sig därinne i motljuset. Två av hans bilder är fyllda med svarta runda fläckar. I den ena bilden tycks fläckarna gnugga sig mot varandra, i den andra har de börjat rotera. Michael Cullen, slutligen, tar oss med in i ett våldsamt trafikkaos i blått, rött, svart och gult. Här rör sig folk och bilar i en expressiv, färgstark, lätt naivistisk värld. En härligt munter och humoristisk bild.
Passa på att lära känna de här hantverksskickliga konstnärerna och deras omväxlande och friska grafik när ni har chansen, det är mitt tips till konstpubliken.