Folkligt, tjatigt och mycket välspelat
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad man än tycker om fenomenet i sig, så ska det erkännas att Teater Sythercopie verkligen kan det här med folklustspel. Kvalitén varierar naturligtvis, men generellt sett är det här en samling riktigt duktiga amatörer. Fast gammalt Stockholmsslang på bred östgötska är kanske inte helt passande.
I Kärlek och Guldfeber ser intrigen ut ungefär som vanligt: småfolket lurar, med hjälp av kostymteater, den förmögne bonden i fjäderhatt och knickers att investera i den rike disponentens gruva. Sedan blir alla kära. Många förvecklingar uppstår, men det enda riktigt svarta orosmolnet är den beräknande, rödblommiga och vattenkammade skurken (spelad av Magnus Bergman) som vill roffa åt sig guldet.
Hembiträdet spelas här av Ewa Gustavsson. Även om rollen med största sannolikhet är skriven på precis samma sätt som Gideon Wahlbergs övriga husaroller, skiljer sig pjäsens Anna från de andra. Ewa lyckas göra det vanligen så fåniga hembiträdet till något riktigt charmigt. Kanske var det så det var tänkt från början.
Roger Melin spelar rollen som gnällig gubbe tillika imaginär greve väldigt bra, trots att minspelet efter en stund känns lite enformigt.
Även Bibbi Holmqvist utmärker sig som disponentens husföreståndarinna, duktig och med det i sammanhanget perfekta utseendet. Mats Arvidsson är roligt bonnig som det lata fyllot Johan.
Den traditionella sången, som ackompanjerandes av dragspel på synth, framfördes i alla fall med god vilja. Personligen tänker jag att en kareokedisplay, som åtminstone hjälper till att hålla takten, hade varit bra.
Så... även för dem som ser folklustspelet som en näst intill outhärdlig företeelse så går det att stå ut - så pass bra är det faktiskt.