Heteronormativt collage om kärlek
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Collaget inleds med en scen ur Aristofanes drama Lysistrate, där stackars Kinesias hålls på sträckbänken av sin sexvägrande fru. Fransisco Montero är ganska komisk i rollen som desperate Kinesias.
Stina och Lasse har varit gifta i 15 år och arbetar tillsammans som städare. När de tar in på hotell för att fira bröllopsdagen får suspekta ljud från grannrummet dem att minnas sin ungdom.
En pojke i träningsoverall läser tio säkra raggningstips i Aftonbladets söndagsbilaga. Han drömmer om att bli Brad Pitts efterträdare bland tjejerna (blonda slingor, liten näsa, tre dagars skäggstubb och total brist på personlighet smaklöst). Den blivande proffsraggaren häver ur sig klyschor om vad kvinnor vill ha, bland annat i form av textrader av alla från Ricky Martin till Jakob Hellman. Raggningstipsen fungerar inte och slutsatsen blir att de antingen skrivits av en äkta Don Juan eller av ett pucko som inte vågat sig ut på köttmarknaden. "Sketchen" är lite pinsam men ganska fyndigt skriven, raggaren spelas jättebra av Erik Lövqvist.
Ett av de mer kända alstren är den berömda balkongscenen ur Romeo och Julia, tolkningen däremot är lite annorlunda. Romeo (Joel Wennberg) är ganska dramatisk utan att vara det på det traditionella sättet, det är bra. Julia (Magdalena Erixon) rabblar de kända fraserna i en rasande fart, helt utan inlevelse. Det är både roligt och bra och dialogen kommer fram på ett helt annat sätt när det inte är så melodramatiskt.
En del i ensemblen har sysslat länge med teater, andra inte. En del scener är bra, andra inte. De knyts ihop på ett lyckat sätt och trots blandningen känns det inte hoppigt. Nästan alla former av kärlek får vara med mellan pojkvänner och flickvänner, mellan föräldrar och barn och mellan vänner. Ett teatercollage om kärlek är en kul idé, tråkigt bara att resultatet blev så heteronormativt.