Svårtydd revy för unga tjejer

Till tjejer vill showgruppen Ung utan pung rikta sig med föreställningen Fit for fight. Det är en högljudd nummerrevy som rasar på i högt tempo och handlar om att killar inte förstår sig på tjejer, om hur viktigt det är att vara snygg och om att tjejer bara kan umgås två och två.
Tjejerna flamsar på, och pratar hela tiden med överdrivet gälla röster. Mitt problem är att jag inte förstår. Jag fattar verkligen inte huruvida Ung utan pung är ironiska eller seriösa i sitt sätt att skämta. Driver de med den traditionella synen på tjejer eller med tjejerna i sig. För mig känns det omöjligt att på något sätt identifiera mig med den kvinnobild som ges. Jag är helt öppen för att det kan ha varit så att alla förstod utom jag. I alla fall tyckte alla att det var väldigt roligt nästan hela tiden. Målgruppen är "unga" och publiken var ung, själv kände jag mig medelålders.
Alla fem utan pungarna är väldigt professionella och föreställningen mycket välrepeterad. Maria Sundberg är särskilt duktig, kanske för att hon är lite mindre tjejtjejig. Det blir ganska vågat här och där - ett fejkat utvik och mycket kroppsdelshumor med konverserande bröst och så.
Filmtjejsupersnygga Ami Wester visar prov på en hel del självdistans i en sketch där hon framhäver sig själv och sitt utseende. Hon antastar en kille i publiken och tvingar honom att erkänna att han finner henne attraktiv.
De två medlemmarna som troligen har pung (Simon Manns och Alexander Djordjevic) påminner till en början om buskisparet Stefan och Krister, fast med mindre tandkött, men sedan tar det sig. I en sketch står de, iklädda Landstingets rockar, och informerar om honors respektive hannars olika läten och vad de egentligen menar med dem. Nu viker sig publiken av skratt och jag känner mig fullkomligt humorbefriad, vilket till Ung utan pungs fördel inte är första gången.