– Akten är det viktigaste. Oavsett om jag sitter framför trumsettet eller står framför staffliet är det vägen jag framförallt värdesätter. När jag var ung försökte jag måla väldigt realistiskt och studerade objekten väldigt noggrant. Det var först när min konstlärare sa till mig: ”Lars, måla som du spelar! Låt dig påverkas av harmonier och disharmonier.” som jag vågade släppa loss.
– Nu händer det kanske inte mer än tre, fyra gånger per år att jag kommer så långt att jag hamnar i trance men det är de stunderna jag söker. Det är som en idrottsman där allt hen försöker även lyckas. Då är det som om jag börjar en resa med en duk eller en låt och sedan vet jag aldrig var det slutar, blott att det är väldigt, väldigt bra. Fast ibland kommer Joanne in i ateljén och rynkar nästan och då vet man att det bara är att börja måla över…
Joanne Posluszny-Hoffsten står bredvid och ler igenkännande när Lars Hoffsten försöker berätta om hur skapandets kraft drabbar honom. För linköpingsduon är både ett litet kollektiv och två spretiga, sökande konstnärsindividualister. Lars tror på oljemålningar och jazz, ofta med ett musikfilosofiskt och ”transmentalt” uttryck. Att skapa tillsammans med John Coltranes legendariska, och kanske allra tyngsta album, ”Ascension” från 1966, kallar Lars helt enkelt för ”en andlig upplevelse”.
Joanne lyssnar på P1 när hon sätter samman sina små väldigt konkreta och genuspolitiska konstverk. Det handlar mycket små symboltyngda föremål och kvinnor, förtryck, utnyttjande och guld. Joanne lägger bladguld, på allt: barnvagnar, resväskor, skateboards samt massor av små, olika penistoppar – radikalt avskurna från såväl nära samband som associationer.
Guldet ger en stark känsla av rikedom och överflöd, kanske till och med av makt, vilken stark kontrasterar till de svartvita bilder på amerikaner från första delen av 1900-talet som den 61-åriga konstnärinnan ofta använder. Det finns ett starkt självbiografiskt drag i hennes konst.
Skateboards är något som allt oftare dyker upp Joanne Posluszny-Hoffstens konstverk. Av en tillfällighet – deras galleri i Linköping samlade in pengar till en skateboardramp i Afghanistan och några av de andra konstnärernas brädor blev över. Nu är det en del av ett konstverk på Engelska magasinet om ”problem” och en man som slår. Visserligen på en baseball men i riktning mot de amerikanska 50-talsvkvinnorna. Så även om kvinnor och samhälle spelar en viktigt roll i Joannes konst vill hon snarare se verken mer som religiösa än politiska. Det är ofta bilder med katolsk klangfärg.
Lars stora oljedukar är fyllda av ljusa färgkaskader och en uppåtsträvan vars förebild han hämtar från metafysiken: ”allt gott strävar uppåt och motsatsen finns där nere, på botten av duken”.
Lars vill försöka gestalta 11 dimensioner på den 2-dimensionell duk och erkänner att det är ett ”Sisyfos-projket” men nu är det inte målet utan vägen som är meningen för Lars och då blir det omöjliga istället en utmaning. Hans uttryck är expressionistiskt och nästan organiskt i sin form: det är fria färger och fria uttryckssätt utan kontrastverkan, likt blommor i en vas eller ett blåsintrument höjt mot himlen. Oljemålningarna känns väldigt positiva och livsbejakande.
De musikaliska associationer förstärks av att Lars döpt dukarna efter låttitlar från bland annat Bob Dylan och Jimi Hendrix – ibland de som inspirerat själva konstverket, ibland helt spontant, improviserade dop.
Improviserat blir det också klockan 20 i kväll då Lars hans grupp som han karakteriserar som psykodelisk improvisationsmusik eller Doom-jazz släpper loss! Men redan 19:30 spelar Josefine och Odjuren och vernissagen öppnar en halvtimme tidigare. Den pågår till och med 7 augusti.
Bildtexter 1: Sommarutställningen med Lars och Joanne Hoffsten innebär premiär för Finspångs kommuns satsning på bildkonst i Rejmyre. Genom kultursamordnare Ida Lindfors försorg driver man numera Engelska magasinet och kultursatsnnigen innebär även mergenrösa öppettider för biblioteket i grannbyggnaden.