Det är fullt på parkeringen utanför GalleriLi i Skärkind. Det är köksbordet som drar: Föreläsningsserien Köksbordssamtal som Lili Stenmark tog med sig hit när hon slutade på ABF. I dag är det prästen och författaren Agneta Kinman som talar om sin erfarenhet av människor i livets slutskede.
Efteråt blir det kaffe med hembakt bröd.
Lili har aviserat min, dessvärre alltför sena, ankomst och vid kaffet är det flera som hälsar på mig. Några åthutningar får jag också.
– Nu förstår du kanske varför Lili ska ha Broocmanpriset, säger en kvinna till mig förtrytsamt.
Några minuter senare ligger jag på plus. Då har NT:s chefredaktör Anders Nilsson anlänt med blomsterkvast, en fotograf och en tv-reporter i sällskap, avhänt sig blommorna till Lili Stenmark och berättat att hon är en av 2014 års Broocmanpristagare. Hon får det för att genom idogt arbete med utställningar, konserter och föreläsningar gjort Skärkind till ett kulturcentrum utanför Norrköping.
– Det hade jag inte väntat mig, jag vet inte om jag passar som Broocmanpristagare riktigt, jag kanske är för vild, säger hon till mig.
Stämningen stiger och alla som stannat till påtåren tycker att det är ett bra val.
Dagen efter är det lugnare och jag får Lili, kaffet och kakfatet för mig själv.
– Jag är född i Sandviken, flyttade till Gävle när jag var nio. Första gången jag kom till Norrköping var 1963. Jag ville arbeta med textil, bli skräddare och gjorde praktik i Norrköping.
Sedan hade hon en god vän som var mannekäng.
– Och kunde hon så kan väl jag! Så har jag alltid tänkt, säger hon.
Det fanns ett jobb som resemannekäng i Tranås. En pank Lili liftade från Gävle och fick jobbet.
– Jag fick resa runt i Sverige och Norge och visa kläder. Mina axlar var raka som en klädhängare, det var bara att hänga på mig kläderna, numera har jag kutat till mig lite grann.
Så fick hon höra talas om att Nyman & Schultz sökte en mannekäng till en show med Harry Brandelius på Finlandsfärjorna.
– Det var en lång kö med folk som sökte jobbet. Men jag fick det, säger hon.
Till dags dato har Lili Stenmark aldrig haft ett mer välavlönat jobb. Pengarna som hon tjänade omsatte hon i två boutiquer, en i Solna och den andra i Gamla Stan. Hon sydde kläder åt kända artister och hon syr än i dag kläder till sig själv.
Sedan drev kärleken henne till Norrköping på nytt. Året var 1970. Först hade hon tänkt driva butik i Norrköping också.
– Men jag hittade ingen bra lokal, och folk i Norrköping verkade inte vara så modemedvetna. Här gick man inte ut på krogen om kvällarna.
Ett nytt liv, ett Norrköpingsliv väntade. Lili Stenmark gick resolut upp till ABF och berättade vad hon kunde.
ABF passade Lili, hon blev så småningom kulturansvarig. Det var i den rollen hon blev en känd kulturprofil i Norrköping. Som allra mest 1998 då hon och ABF chockade Norrköping med att ha en utställning med Salvador Dális verk.
– Upprinnelsen var en österrikare som växt upp i Norrköping och som ville ge något tillbaka. Han hade kontakter med Dalimuseet. Annars hade utställningen aldrig hamnat i Norrköping.
Utställningen blev en succé – 33 000 besökare på en och en halv månad – men kantades också av upprördhet och skandalskriverier, det senare inte minst från NT:s sida.
– Det var många Norrköpingskonstnärer som blev avundsjuka.
Diskussionerna kom att handla om äktheten i de grafiska blad som såldes på utställningen. När sedan två skulpturer blev stulna ifrågasattes också säkerheten. Stölden klarades snart upp och en blick i arkiven berättar om ett provinsiellt Norrköping med en lokal kulturelit som kände sig undanträngd.
– Men jag var aldrig orolig – bara under dygnet då skulpturerna var borta – för jag hade precis gått igenom en skilsmässa och det gjorde mig stark, säger Lili Stenmark.
Innan hon flyttade till Skärkind var hon också tillsammans med författaren Per Gunnar Evander och var en av dem som startade Evandersällskapet i Norrköping.
– Jag ångrar inte åren med Evander, men jag som varit godtemplare kände inte igen signalerna.
Uppbrottet blev abrupt. Lili Stenmark ville göra något nytt. ABF i Norrköping hade, förvånande nog, gått i konkurs 2004 och Lili blev uppsagd. Hon tvekade ett tag innan hon köpte och renoverade det gamla bankhuset i Skärkind.
I dag är GalleriLi ett kulturcentrum för hela bygden och här flockas folk vare sig det handlar om konst, konserter eller föreläsningar. Ett riktigt Skärkindsbesök omfattar galleri- och kyrkobesök och kaffe i församlingshemmet efteråt.
– Jag har ett bra samarbete med kyrkan, säger folkbildaren och kulturarrangören Lili Stenmark.
Det är för att hon är som hon är och gör det hon gör som parkeringen utanför GalleriLi är proppfull också en vanlig måndagseftermiddag i oktober.