Lekande lätt svepte hundra år av musik över en förväntansfull och fulltalig publik som ville fira lördagens hundraårsjubilar SON. Hur väljer man då att spegla en repertoar på hundra år? Tja, man begränsar sig inte genremässigt alls. I stället slänger man sig ut i en kavalkad från Richard Strauss, Kurt Weill och George Gershwin via Leonard Bernstein till Lennon/Mc Cartney, ABBA och Lady Gaga. Och med den äran. Utmärkta SON står verkligen inte främmande för något. Med samma allvar och intensitet tar man sig an ledmotivet i filmen Star Wars som det eldiga uppförandet av Jean Sibelius Humoresk med konsertmästaren och violinisten Mikael Wenhov i täten.

Artisterna Magnus Bäcklund, Hanna Lindblad, Bruno Mitsogiannis och Elin Rombo visade prov på bredd och djup i den varierade repertoaren.

Hanna Lindblad utmärker sig som allroundsångerska men framför allt är hon en mycket driven musikalartist och dansare. Hennes tolkning av John Barrys Diamonds are Forever var i klass med originalet och det är få som klarar. Elin Rombos spröda sopran skar just så naket som Kurt Weills Youkali ska framföras. Magnus Bäcklund gör sitt bästa i sin nyfunna, jazzigare musikalstil men intar scenen med större säkerhet i rock- och popavsnitten. Bäcklund är röstmässigt svindlande lik "tjuren från Wales" när han framför "It’s not Unusual" med Tom Jones karaktäristiskt breda vokaler. Publiken vet inte till sig av förtjusning när Norrköpingssonen Bruno Mitsogiannis laddar upp med I Want to Break Free och Barcelona, ni vet den som Freddy Mercury gör med Montserrat Caballé.

Artikelbild

| Drivna musikalartister och dansare. Bruno Mitsogiannis och Hanna Lindblad i ett av jubileumsaftonens nummer.

Här visar även Elin Rombo sina resurser på området och nu är publiken uppe på benen i bänkraderna för säkert fjärde gången. Tablettaskar och läsglasögon slängs åt sidan till förmån för spontana glädjetjut och applåder mitt i numren. Underbart! Särskilt som de vanligen så väluppfostrade SON-åhörarna inte heller denna gång var av det yngre slaget, om jag får uttrycka mig så. Stående ovationer, flera inrop och naturligtvis extranummer avslutade en jubileumsafton med särskilt glamorös guldkant.

Snygg passus av dirigenten Josef Rhedin förresten, när han avslutningsvis uppmanade närvarande politiker att förse SON med välbehövliga resurser. Ja, smakar det så kostar det.