Att läsa, skriva eller översätta kan vara som att bestiga ett berg. I varje fall var det så för Jonas Rasmussen.

- Det var nog klättringen som gjorde att jag började. Jag läste inte en bok frivilligt förrän jag började på gymnasiet, säger han när jag träffar honom efter att ha tagit del av en av hans nyutkomna översättningar, Morten Søndergaards diktsamling Ett steg i rätt riktning.

Klivet från klättring till litteratur kan tyckas djärvt, men är logiskt.

- Lederna vid Ågelsjön har litterära namn. En heter Ett moln i byxor efter Majakovskijs dikt. En annan heter Silmarillion, hela Tolkienvärlden finns där och det var jag också tvungen att utforska, säger Jonas Rasmussen.

Ett spår som ledde från uppväxtens Åby till bibliotekarieutbildning i Borås och studier i litteraturvetenskap och litterärt skrivande i Lund, där Jonas Rasmussen huserar idag.

- Egentligen skulle jag väl vilja hålla på med eget skrivande. Översättandet är något som kom emellan. jag läste en dansk författare på svenska och kom på att det här skulle jag kunna göra, säger han.

Jonas Rasmussen har danska föräldrar, hemma talades lite danska eller en blandning mellan danska och svenska som inte förekommer vare sig i det ena landet eller det andra, och tillbringade somrarna hos kusiner i Danmark.

- Min danska kanske är på en tolvårings nivå, säger han självkritiskt. Översättandet handlar ju mycket om att göra det begripligt och bra på svenska.

Det började med att han läste en bra roman av Simon Fruelund och att han tyckte att de tidiga verk av Christina Hesselholdt som inte fanns på svenska var bättre än de som blivit översatta.

- Det är min utgångspunkt. Böcker som jag själv tycker är bra och skulle vilja läsa. Jag skulle inte översätta vad som helst, jag hörde av mig till ett förlag om Hesselholdt de avböjde, men hörde senare av sig om jag ville ta mig an Claus Beck-Nielsen. Det är det enda uppdrag jag åtagit mej. Annars är översättningarna mina initiativ.

Så går det naturligtvis inte att göra om man vill leva på att översätta. Översättningslitteraturen är, särskilt för ett litet språkområde som det svenska, livsviktig. Men ofta satt på undantag av ekonomiska skäl. Jonas Rasmussen säger att det naturligtvis enklare att sälja in dansk litteratur i Skåne.

- Dessutom måste Lund/Malmö vara förlagstätast i hela Sverige. Men grunden för försörjningen är ju att vara lärare för skrivareutbildningen vid Kristianstad högskola, säger han och undrar senare hur den litterära kulturen ser ut i Norrköping nuförtiden.

Även om Norrköping har förändrats det senaste decenniet - och etableringen av Campus Norrköping har vitaliserat det lokala kulturlivet är den litterära kulturen fortfarande jämförelsevis svag och outvecklad.

- Det är fortfarande Moa Martinson som förknippas med det litterära Norrköping, alltså, konstaterar Jonas Rasmussen.

Anledningen till att hans översättande har blivit uppmärksammat i år beror på den ketchupeffekt som den täta utgivningen av tre översatta böcker innebar.

- Boken av Fruelund översatte jag för flera år sedan. Där står ju den ju, säger Jonas Rasmussen plötsligt och pekar på bibliotekshyllan mittemot honom och tar fram Stadsbibliotekets exemplar av Simon Fruelunds Borgerlig skymning.

- Det är egentligen bara översättningen av Søren Ulrik Thomsens Skakad spegel som är ny.

Men det har lett till att Jonas Rasmussen fått ett arbetsstipendium ett resestipendium, blodad tand och smak på nya översättarprojekt. Resan går till Italien tillsammans med Morten Søndergaard, innan de framträder på höstens bokmässa i Göteborg.

Klättringen mot nya litterära höjdpunkter har bara börjat.