Det är Simonstorps hembygdscirkelns beskrivning av orten mellan de tre sjöarna Fläten, Bolen och Skrovsjön. En äkta Simonstorpare tillhör Simonstorp, även om han inte bor där.
Å andra sidan kan man säga att Simonstorp egentligen inte existerar. De gamla sockengränserna finns kvar, men ingår nu i Kvillinge pastorat och Kvillinge fullmäktigeberedning. Vill man skriva till någon i Simonstorp är postadressen Åby.
Daniel Thornell berättar hur det kan låta.
- Det finns folk som ringer och säger att "jag hittar inte Dalstugevägen". Var är du frågar jag. "I Åby". Ja, ja, men du ska till Simonstorp.
- Det finns Norrköpingsbor som inte vet var Simonstorp ligger, fortsätter Daniel.
- Jaha, där. Ja det kanske finns några hus.
Tågen dundrar förbi den nedlagda järnvägsstationen. På 55:an hinner bilisterna möjligen se en vacker träkyrka och en bensinstation.
Idylliskt villasamhälle

Tog de sig tid att svänga ner på Dalstugevägen skulle de hitta ett idylliskt villasamhälle, där de flesta har skogstomt. Enligt statistik från senaste årsskiftet bor det 371 personer i Simonstorp, inkluderande samhälle och omgivande skogar. Gränsen inkluderar hela Fläten och går ända bort till Rodga och ner förbi Stocksjön, nordväst om Ågelsjön. En till ytan stor socken.
En biltur runt Fläten och över Rodga och Sörsjön ger en bild av sagolikt vackra miljöer. Gårdar och torp, som hämtade ur Astrid Lindgrens värld. Några är fortfarande åretruntbostäder, de flesta som sommartorp. Nästan alla med det gemensamt att jordbruket för länge sedan är nedlagt.
Det som en gång var små åkertäppor till gårdarna och torpen är nu skog. Några stenmurar vittnar om forna mödor.
- Ända in på 1960-talet var det fullt i vartenda torp, berättar Lennart Eriksson, ordförande i hembygdscirkeln och guide på färden.
1 000 invånare som mest

Hembygdscirkelns siffror visar att det under hela 1700- och 1800-talen bodde betydligt fler människor i Simonstorp än nu, trots att själva samhället inte fanns. Men då var det fullt med folk på gårdarna. 1750 var det 559 invånare, 1800, 558 och 1855 strax innan järnvägsstationen byggdes 816.
1866 invigdes stambanan mellan Katrineholm och Norrköping och Simonstorp utvecklades till ett stationssamhälle, som nådde sin topp de sista åren på 1800-talet med tusentalet invånare. Simonstorp var egen kommun, det har under åren funnits affärer, kafé, taxi, post och flera skolor. 1965 lades järnvägsstationen ner, men rälsbussarna fortsatte att stanna ytterligare några år. Sedan gick det utför, men på de senaste åren har trenden vänt, även om siffrorna är små.
Föreningen Drivkraften, som bildades ur Simonstorparna i samband med att skolan lades ner 2003, arbetar för att locka fler att bosätta sig i Simonstorp och utveckla företagsamheten.
Fler tomter behövs

Artikelbild

Det finns en inflyttning och det byggs en del, även om Drivkraftens styrelse efterlyser mer tomtmark.
Simonstorpsborna känner sig bortglömda av kommunen. Varför satsas det inte på nybyggnation här som i till exempel Svärtinge? Där heter sjön Glan och här Bolen, och är enligt Simonstorparna bra mycket vackrare. Drivkraften har flera idéer om var det kan byggas. Vi återkommer till det.
Massmedia får också en släng av kritiken. Det är inte ofta det skrivs eller sänds något från Simonstorp.
NT ska visa att det finns mycket att berätta om från Simonstorp. Serien Ett år i Simonstorp är inledd.