Så möts Kristdemokraterna för riksting i veckan i Umeå - med ett mörkt moln över sig från debatten i media.

Fortsatt svaga opinionssiffror vittnar om ett parti i motvind. En tredjedel av rösterna i valet i fjol var stödröster, alltså väljare som röstade på partiet för att undvika att det skulle åka ut ur riksdagen. Partiet behöver mer än ett lätt sommarregn för att tvätta bort den beige fernissan.

Partiledare Göran Hägglund spetsar i en intervju i Dagen (29/6) till det med att partiet "aldrig känt behov av att vara samspelt med RFSL". En minst sagt försiktig positionering. Rundgången kvarstår från det tvetydiga helhetsbudskapet med paroller som "politikens gränser" parat med återkommande utspel om krav på inskränkningar av snus- och alkoholförsäljning. Jessica Nyberg, med flera, känd från det kristdemokratiska initiativet "Frihet, Familj, Flit, Företagsamhet", talar i Svenska Dagbladet samma dag om en "välviljans våta filt". En obehaglig men tyvärr passande alliteration.

En kristdemokrati med socialt patos är inte fel. Inte heller idén med "relationslinjen" - att som motsats till arbetslinjen ställa mänskliga relationer i fokus för ett "mänskligare samhälle". Det är bara det att anser man det liktydigt med statlig detaljreglering, skyhöga skatter och daltande förmynderi, då har man inte orkat tänka längre än de väljare som sitter fastspända med hakklapp i förmynderiets barnstol, gapandes efter ännu en slev statligt färdigtuggad bidragspuré, skränandes "Vi kan inte vänta!". Och den stolen är redan upptagen.

Aron Modig, nybliven ordförande för Kristdemokratiska Ungdomförbundet, talade i sitt inledningsanförande i juni om kristdemokratins rötter och betonade betydelsen av värderingar, gemenskap och ett samhälle som är större än staten. Ungdomsförbundet konsoliderats relativt sent till det tydligt borgerliga ungdomsförbund det är i dag. En utveckling som stundtals lett till frostiga relationerna ungdomsförbundet och moderpartiet emellan. Men den Jönköpingsbaserade partiledningens bunkerstab har all anledning att vakna upp och lukta på kaffet - och våga titta mer åt Modig och hans ungdomsförbunds tankar och idéer. Där finns framtiden - i dubbel bemärkelse.

Kristdemokraternas devis "verklighetens folk" vann snabbt gillande, om än i skämtsamma ordalag, runtom i det politiska Sverige. Frågan är vad det ska bli av verklighetens kristdemokrater? Tänker man sig att bli Alliansens sociala parti i bemärkelsen statskramarparti - då kan man lika kasta in handduken.

Partiet behöver lite mer "kristdemokratiskt jävlar anamma", sade Ebba Busch, kristdemokrat från Uppsala, i fjol. De behöver mer än så, om man inte föredrar dödsrunor framför ledartexter. Kristdemokraterna behöver ett stålbad av politiskt självrannsakan. Klockan tickar.