I dag är det exakt 30 år sedan U 137 (som ju egentligen hette S 363) gick på grund i Karlskrona skärgård. En felnavigering, hävdade Kreml och vissa i Sverige trodde faktiskt på det.

Som Mikael Holmström kunde avslöja i Svenska Dagbladet häromdagen var det emellertid inte alls fråga om någon felnavigering. Ubåten följde en hemlig militär farled.

Till sist grundstötte den ändå som bekant och det rejält! Händelsen fick stor betydelse eftersom den påvisade vad många i och för sig misstänkt länge, nämligen att Sovjetunionen struntade i den svenska alliansfriheten.

Vad som också upptäcktes, var att ubåten sannolikt bar atomvapen. Misstankarna har sedermera bekräftats, men rönte aldrig den uppmärksamhet de förtjänade. Det hela var nästan för osannolikt, till och med för hårdnackade antikommunister - att en vanlig sovjetisk attackubåt på spaningsuppdrag dessutom skulle vara kärnvapenbestyckad.

I själva verket avspeglade detta emellertid bara rådande sovjetiska doktriner. Kärnvapen betraktades i princip som vilket vapen som helst. Genom att bestycka vanliga ubåtar med kärnvapenbärande torpeder ökade slagstyrkan ofantligt.

Sovjetunionen satsade på små atomvapen, men även stora. Och på söndag är det precis 50 år sedan jorden utsattes för den i särklass största kärnvapendetonationen någonsin.

Precis som S 363 felaktigt kallats U 137 har AN 602 gått till historien som Tsar Bomba. Den 30 oktober 1961 detonerade denna gigantiska laddning på 50 megaton över Novaja Zemlja i Norra ishavet. Siffror säger inte mycket, men provet var mer än tre gånger så kraftigt som någonting USA någonsin genomförde. Man kan också jämföra med atombomben mot Hiroshima. Tsar Bomba var över 3 000 gånger starkare.

Det fanns "rationella" skäl att utveckla allt kraftigare kärnvapen. Precisionen bakom de sovjetiska vapensystemen var nämligen lägre och flygplansflottan mindre än den amerikanska. Kreml ville alltså kompensera dålig precision med sprängkraft och mycket riktigt skulle det räckt med ett fåtal bomber för att bokstavligen ödelägga stora delar av världen.

Om Tsar Bomba exploderat över Stockholm hade hela staden totalförstörts inom några sekunder. Ljusblixten hade varit synlig (dagtid) i hela Sverige och i Norrköping hade förmodligen också det gigantiska svampmolnet synts på andra sidan Kolmården. Stora delar av Mellansverige hade drabbats med tiotusentals döda och enorm materiell förstörelse som följd.

I väst döptes bomben till Tsar bomba, alluderande på världens största kanon samt kyrklocka med prefixet tsar-, som finns till beskådan i Kreml. En gott namnval, för precis som kanonen och klockan i praktiken varit oanvändbara var Tsar bomba en spektakulär återvändsgränd.

Till och med som atomvapen ansågs 50 megatonsbomben snart meningslös. Andra insåg äntligen vad de faktiskt höll på med och främst av dem kärnfysikern Andrej Sacharov - en av Tsar Bombas konstruktörer. Han skulle snart bli en av de främsta förespråkarna för kärnvapennedrustning och därigenom också en av Sovjetunionens farligaste dissidenter.

Möjligen är det en tröst i sammanhanget att mänskligheten faktiskt tog sitt förnuft till fånga. Förhoppningsvis kommer "firandet" av Tsar Bomba att bli det första i en oändlig rad av bemärkelsedagar till minne av en aldrig överträffad mänskligt framställd explosion. Androm till varnagel, som det hette fordom när framtida generationer skulle varnas för fädernas synder.