Den grekiske premiärministern Giorgos Papandreou fick förmodligen EU:s olika ledare att sätta måndagskvällens kopp te i halsen. Beskedet att utlysa en folkomröstning angående EU:s senaste krispaket till Grekland har förvånat omvärlden.


Ett krispaket som
det tagit månader att mangla fram ska nu stå i väntläge i tre månader innan grekerna behagar rösta ner förslaget. En oacceptabel väntetid som kan liknas vid ren utpressning. Grekiska opinionsmätningar visar att en betydande majoritet är negativa till krispaketet. Sannolikheten för att en folkomröstning godkänner paketet får ses som liten. Osäkerheten som premiärminister Papandreou nu skapat gör bara ont värre.

Utspelet, eller löftet, får tolkas som en blandning av politisk desperation och osmaklig otacksamhet. Och allt detta i en situation när den grekiska staten håller på att gå i konkurs och omvärlden generöst erbjuder sig att skriva av hälften av landets skulder i utbyte mot att landet överger den politik som fört dem till ruinens brant. Om det inte hade varit ytterst allvarligt kunde man skämta om att den grekiska tragedin förvandlats till en grekisk komedi.

Premiärminister Papandreou visste givetvis att det skulle bli ett berättigat ramaskri runt om i Europa när han kastade ut folkomröstningskortet. Ändå gjorde han det. Vilket i sin tur är en signal om hur extremt pressad den grekiska socialistregeringen är. Oppositionen trycker på och vi har alla kunnat se hur medborgarna reagerar vid de återkommande slagen om Syntagmatorget i Aten. Dessutom kryddas det hela med ständiga generalstrejker. Kristallklara exempel på vad den grekiska ekonomin inte behöver just nu.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy sa i en tv-intervju i veckan att det var ett misstag att släppa in Grekland i eurosamarbetet 2001. Samtidigt uttrycker Sarkozy ett förtroende för att den grekiska regeringen ska kunna lösa krisen. Vad skulle han annars säga i nuvarande situation?

Om det blir en grekisk folkomröstning och utfallet blir ett nej, vad ska då EU göra? Om grekerna och dess regering inte vill ha den hjälp som erbjuds, vad återstår då? Att krispengarna används för att skydda de som lånat ut pengar till Grekland och sen från åskådarläktare se hur generalstrejkerna avlöser varandra på Greklands väg ner mot en oundviklig statsbankrutt?


EU och folkomröstningar
har en problematisk relation. Varje medlemsland har vetorätt i viktiga frågor och de politiker som inte vågar stå för sina beslut spelar ofta ut folkomröstningskortet. Under tiden får resten av unionen stå och vänta på att kanske hälften av de röstberättigade i en nation stoppar hela unionen.

Grekerna får givetvis göra som de själva vill och det kan ju förvisso också bli ett positivt utfall i omröstning. Alternativet lär resultera i en självpåtagen ensamvandring som förmodligen få önskar sig.