Svenska språket har förlänats ett nytt begrepp, balkongflicka. Det låter romantiskt. Tankarna går till Evert Taubes Flickan i Havanna, fast hon satt i ett fönster - och i båda fallen handlar det egentligen om social misär. Uttrycket balkongflicka beskriver en kvinna som efter en summarisk "rättegång" kastats från en balkong.

Den här typen av brott leder alltför sällan till åtal. Det menar Kaliber, Sveriges Radios program för granskande journalistik. I programmet rapporterades om balkongflickorna redan för fem år sedan. Sedan dess har mer än tio kvinnor fallit från balkonger, utan att någon lagförts för de misstänkta brotten.

Enligt de experter som Kaliber intervjuat ligger orsaken i att polisen har för dålig kunskap om hederskulturer och alltför ofta avskriver dödsfallen som självmord. Men vad som skiljer balkongflickorna från självmördare är att de faller från balkonger i lägenheter som är fulla av folk. Inte sällan rena släktträffar. De som verkligen begår självmord brukar uppsöka ensamhet.

Ett skäl till att staten reagerat långsamt mot hedersvåldet är att det länge rådde en missriktad välmenad inställning om att hedersvåld bara var en rasistisk uppfattning.

När Mona Sahlin var integrationsminister tillsatte hon en utredning i ämnet. Den utfördes av Masoud Kamali. Han sa bland annat att "man gör en jättestor grej av att några invandrartjejer blivit utsatta för så kallat hedersrelaterat våld. Det handlar om någon mindre procent, en liten grupp. Det är inget stort problem".

Kamali sa även att man i stället för att granska invandrares brott borde titta på Jehovas vittnen och den svenska överklassen. De som fortsatte att prata om speciella hederskulturer spred enligt Kamali rasistiska myter.

När sådana signaler kommer från högsta instans är det naturligtvis många som tvekar inför att utreda hedersbrott. Det är inte bra för karriären att stämplas som rasist.

Nu har Sverige dock en ny regering. Polisen bör få både mandat och resurser att bekämpa den här typen av brottslighet. Det är förvisso sant att kvinnor mördades av män i Sverige långt innan här fanns hederskulturer. Men då har det oftast handlat om oplanerat våld i samband med gräl och missbruk. Och förövaren kunde lätt inringas om han själv inte gav sig till känna.

I balkongflickornas fall råder helt andra omständigheter. De trakasseras under månader eller år. De "döms" av ett större antal människor som alla är nyktra och väl medvetna om vad de gör. Slutligen avrättas de på ett fruktansvärt sätt av män som inte bara kommer undan lagens arm, utan dessutom vinner respekt och gillande i sina egna sociala grupper.

Den sortens gärningar är oerhört grymma, men undergräver också förtroendet för rättsstaten. Så länge händelserna fortsätter kommer vi aldrig uppnå ett jämställt samhälle, eller en fungerande integration. Tvärtom kommer brotten bli symbolen för kvinnans underlägsenhet och för existensen av skilda rättssystem.