Tillväxtverkets generaldirektör Christina Lugnet har fått sparken, som straff för verkets slöseri - men sannolikt också som avskräckande exempel. Med lite tur inser fler generaldirektörer att det nu gäller att hålla hårdare i plånboken framöver.

Någon nöd går det emellertid inte på Lugnet. Hon har visserligen avskedats som generaldirektör, men får "nya arbetsuppgifter" och behåller sin lön. Det upprör med rätta många människor.

I just en sådan här situation är det emellertid risk för att slänga ut barnet med badvattnet.

Det finns skäl till att myndighetschefer inte kan avskedas hur som helst, nämligen att de inte ska riskera att utsättas för partipolitiska påtryckningar. I Sverige har vi ju som bekant inte ministerstyre, utan en opolitisk tjänstemannakår.

Lösningen skulle till exempel kunna vara någon form av rättsligt förfarande när en person som Lugnet uppenbarligen begått tjänstefel, men i formell mening ändå inte nödvändigtvis gjort något brottsligt. Det väsentliga är att inte stirra sig blind på Lugnets tillkortakommanden, utan fråga sig vilka effekter ett eventuellt nytt regelverk skulle få över längre tid.

Det finns skäl att vara upprörd, men indignationen kan lätt slå över i hetsjakt. Nu är det många inom medierna som jagar fuskare och det är bra, men vad händer när drevet lugnar ner sig? Räcker det med att ett antal personer haft "otur" och åkt dit, eller ska vi försöka hitta mer långsiktiga lösningar?

Från Tillväxtverket till Näringsdepartementet behöver steget under alla omständigheter inte vara så långt och näringsminister Annie Lööf - som hade den goda smaken att sparka Lugnet - har nu själv råkat i blåsväder. Det förefaller visserligen inte vara fråga om något systematiskt fuskande, men slarv med kvitton från dyra middagar för tiotusentals kronor är faktiskt mer än bara just slarv.

Ovanor är dock svåra att utrota. På andra sidan blockgränsen har följaktligen först Socialdemokratiska ungdomsförbundet i Norrbotten och sedan SSU Piteå åkt fast för misstänkt mygel med bidrag i miljonklassen. Systematiskt, ganska hänsynslöst och framför allt väldigt förvånande.

För några år sedan blåste det hårt kring ungdomsförbunden, då uppdagades ingrott fusk med antalet medlemmar som pågått i år och decennier. Många trodde nog att SSU lärt sig något av den nesan, men uppenbarligen inte.

Det som väckt störst irritation på SSU Piteå är i stället när den bidragsansvarige (!) glömde lämna in någon ansökan till kommunen 2007 och föreningen just det året inte fick ett öre för sina påhittade kurser ...

Bortom den komiska sidan finns dock ett större allvar. Fiffel och fusk gör människor upprörda och leder i värsta fall till politikerförakt och minskat förtroende för våra myndigheter.