Som bekant finns det lögn, förbannad lögn och statistik. Ett bra exempel på det senare är arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet. En emellanåt redovisad siffra i det senare fallet är 27 procent. En skrämmande siffra. Fast som så ofta i statistiska sammanhang också en sanning med modifikation.

För i statistiken räknas nämligen också studerande in, till och med gymnasieungdomar. Räknas alla dessa personer bort sjunker den ”egentliga” arbetslösheten till högst tio procent. Fast också den siffran kan ifrågasättas, för hur många ungdomar studerar i brist på bättre alternativ?

På tiden det begav sig kritiserade borgerlig opposition gärna Socialdemokraterna för att stoppa undan arbetslöshet i utbildningssatsningar på felaktiga premisser. Framför allt kritiserades Socialdemokraterna för att tala om ”öppen” arbetslöshet snarare än total, det vill säga räkna bort arbetslösa i olika insatsprogram.

Därför blir det svårt för de borgerliga partiledarna att under exempelvis dagens partiledardebatt i riksdagen vrida för mycket på siffrorna.

Samtidigt duger det att ha faktiska förhållanden i minnet under debatten. Var fjärde ungdom går faktiskt inte och dräller på stan, sitter hemma och tjurar eller tigger i rännstenen. Anledningen till det relativt nya sättet att beräkna arbetslöshet på är en internationell och tyvärr inte helt lycklig anpassning.

Att studerande räknas in i statistiken påverkar dessutom den samlade bilden av arbetslösheten. Som Arbetsförmedlingens (AF) chef Angeles Bermudez-Svankvist konstaterar är den egentliga arbetslösheten 5,4 procent – inte de 8,5 procent som offentligt redovisas i enlighet med internationella riktlinjer.

Dessutom har arbetslösheten (förhoppningsvis) nått sin topp nu. Bermudez-Svankvist är försiktigt positiv i den rapport för innevarande och kommande år, som presenterades under gårdagen. Enligt AF ökar sysselsättningen och arbetslösheten väntas därför sjunka till 8,3 procent nästa år – enligt det ”högre” sättet att räkna.

Huruvida detta är någon massarbetslöshet eller inte råder det delade meningar om. En viktigare fråga är väl vilka grupper som står utanför arbetsmarknaden och hur man ska hjälpa dem.

Många unga är verkligen utan sysselsättning (varken arbete eller studier) och över huvud taget är arbetslösheten hög bland lågutbildade. Det drabbar framför allt utrikesfödda, i synnerhet utomeuropeiska invandrare. Problemen förstärks av att antalet enkla sysselsättningar (med låg utbildningskrav) minskar – trots att exempelvis tjänstesektorn i stort ökar.

Delvis handlar det också här om statistik. Nyinvandrade registreras nämligen snabbare som arbetslösa, vilket innebär att de trots allt står till arbetsmarknadens förfogande.

Sedan går det att vända på siffrorna en gång till. Enligt AF behöver nettoinvandringen ligga på över 40 000 personer (i yrkesverksam ålder) om året om företagens rekryteringsbehov ska kunna fyllas. Fast då talar vi rimligtvis främst om relativt välutbildade personer.