100 mördare, grova våldsbrottslingar eller personer misstänkta för grova brott. Dagens Nyheter (16/5) har granskat 100 unga män, med en medelålder på 24 år, som gripits misstänkta för grova brott och i 53 fall också dömts.
Det handlar, med få undantag, inte om någon maffiaverksamhet. Många av morden förefaller tvärtom banala. Bråk om i sammanhanget småpengar eller att någon inbillar sig ha blivit kränkt.
Det krävs uppenbarligen inte mycket för att det ska smälla. Skottlossningar i olika sammanhang har blivit vanligare och ibland kommer också helt oskyldiga i vägen för uppgörelserna.
Att dess unga män skulle vara "vanliga" är förstås en sanning med modifikation – de flesta ungdomar skulle aldrig kunna tänka sig att lösa eventuella konflikter med skjutvapen. Men de unga mördarna är vanliga i den meningen, att de knappast uppfyller gängse kriterier för grovt kriminella. Småbrottslingar är de däremot, ofta uppväxta i problemdrabbade förorter med dålig skolgång och ibland också dålig hemmiljö i bagaget, narkotikamissbruk gör sitt till.
Likväl, varför blir inte alla missanpassade ungdomar i så fall mördare? Som förklaringsmodell fungerar sociala omständigheter egentligen ganska dåligt.
Ytterligare en omständighet bidrar samtidigt till våldet. Tillgången på skjutvapen. Utan pistoler, k-pistar och automatkarbiner skulle våldet få långt mindre allvarliga konsekvenser!
Med detta sagt, kan vi förvänta oss en hårdare lagstiftning mot illegala innehav, kännbara påföljder och inte minst bättre gränskontroller? Eller blir det som vanligt, att makthavare föreslår skärpta lagar för legala vapen?
Det senare är den politiska universalmetoden, eftersom den är lätt att genomdriva. Att den inte har någon större praktisk verkan – för det verkliga problemet är ju inflödet av illegala vapen – förefaller sakna betydelse . Man kan rentav hävda att jakten på jägare och sportskyttar till och med är sämre än att inte göra någonting, eftersom den stjäl resurser i onödan.
Under tiden fortgår morden i den undre världen.