Som det går att läsa på nt.se har en fullmäktigeledamot i Norrköping gripits natten till söndag, misstänkt för fylleri, ringa narkotikabrott och våldsamt motstånd. Det är med andra ord i kommunalpolitiska sammanhang lika ovanliga som utomordentligt allvarliga anklagelser som vidlåder honom.
I dylika situationer är det samtidigt lätt att fördomar, på både ena och andra sättet, tillåts sätta oss till doms över den misstänkte. Att fullmäktigeledamoten var sverigedemokrat frammanar lätt spefulla frågor om han till exempel bar ett järnrör i nävarna när polisen grep honom. Eller helt enkelt ett schabloniserat konstaterande att med den bakgrund sverigedemokrater har – med ett parti vars rötter kan sökas i den halvt utomparlamentariska organiserade rasismen, vars företrädare tycktes ha andra kulturella preferenser än majoritetssamhället – finns det måhända inte så mycket att förvånas över.
Fast också att resonemanget kan vändas i sin motsats. Kan det inte vara så att polisen agerat etablissemangets hantlangare och behandlat den gripne med bryskare metoder än som annars varit fallet, ja att många också redan dömer honom mer på grund av sitt ursprung än sina faktiska handlingar?
Dock kan vi åtminstone vara någorlunda säkra på att de i tjänst varande polismännen säkert inte hade en aning om den gripnes politiska preferenser (och än mindre brydde sig i den uppkomna situationen). Vi noterar också den gripnes tårfyllda anklagelser mot vad han uppenbarligen ansåg vara polisens övervåld. Sådant har vi hört förr, fast kanske oftare då från aktivister på yttersta vänsterkanten.
Sjävklart bör vi betrakta den gripne som vilken misstänkt brottsling som helst – vilket samtidigt innebär att han faktiskt är oskyldig tills annat påvisats i domstol. Det specifikt allvarliga ligger förstås att en fullmäktigeledamot över huvud taget grips under dylika omständigheter. På samma sätt som ingen bör dömas ohörd, bör förstås inte polisens agerande ifrågasättas förrän det finns grund för detsamma.
Det fylleri polisen tvingas hantera varje helg är illa nog och den senaste tiden har våld mot polisen blivit ack så uppenbart i samband de urspårade demonstrationerna i våra storstäder. Under sådana omständigheter ska våra rättsvårdande myndigheter åtminstone slippa folkvalda som missköter sig, likaså bör poliser slippa såväl verbala som fysiska angrepp på sin person.