Mycket kan sägas om hela denna process som Sverigedemokraterna sparkade igång genom att kräva ett misstroendevotum gällande justitieminister Morgan Johansson(S) tre månader innan valet. Det var onödigt, det kommer inte gå att ändra Sveriges kriminalpolitiska kurs på dessa tre månader innan valet i vilket fall. Men Magdalena Anderssons överreaktion – att hota att avgå om detta går igenom – och efterföljande teater har varit en fars, som skadat Sverige långt mycket mer än misstroendefrågan i sig.
Misstroendevoteringen slutade till Johanssons fördel efter en dramatisk helg med många mediala utspel. Huvudperson i dramat, förutom statsministern och Johansson själv, var den politiska vilden Amineh Kakabaveh, före detta vänsterpartist. Kakabaveh, som sitter på vågmästarmandatet i riksdagen, har hotat att avsätta Johansson om Socialdemokraterna inte håller sin tidigare överenskommelse om ett fördjupat samarbete med det kurdiska partiet PYD.
Detta offentliga ställningstagande, mitt i en komplex Natoprocess med ett stridslystet Turkiet som krävt av Sverige att sluta samarbeta med PYD för att vara beredda att godkänna vår ansökan, har varit betydligt mer skadligt för vårt land än någon annan del av detta spektakel. Det lär knappast tas emot lättvindigt i Ankara. Och även om många med all rätt är kritiska mot Turkiet så är det ett faktum att vi nu behöver upprätta en fungerande relation till dem för att kunna bli medlemmar i Nato.
Att Socialdemokraterna är beredda att åsidosätta landets intressen för att skydda en minister – oavsett hur misslyckad denna minister må vara – är förvisso inte särskilt förvånande. Partiets maktfullkomlighet är sedan länge etablerad. Likaså är det inte förvånande att regeringens stödpartier jamar med, inklusive Centerpartiet som tidigare varit väldigt engagerad i frågan om svenskt Natomedlemskap. Men att de alla nu visat sig villiga att äventyra Sveriges Natoansökan på detta vis är ändå spektakulärt.
Morgan Johansson sitter alltså kvar vid sin post. Johansson och Kakabaveh är sannolikt de enda vinnarna i det här dramat. Resten av regeringen, oppositionen och framför allt Sverige är förlorarna. Vi har behållit en mycket misslyckad justitieminister, till priset av en försämrad säkerhetspolitik. Och detta i ett läge när det är ett krig två timmar från Sveriges gräns.