Vad ska epoken kallas? Perioden då svenska arméer drog över Kontinentaleuropa. När bruken i Finspång och Stavsjö gjöt kanoner åt hären. Och när ynglingar i östgötska byar blev uttagna till krigstjänstgöring som soldater eller båtsmän – medvetna om att de troligen aldrig skulle få återse hembygden.
Fram tills nu har den epoken i den svenska historien varit välkänd som stormaktstiden. Nationalencyklopedin definierar det som en tid framför allt på 1600-talet när Sverige var ett betydande rike i Europa. Men nu har Skolverket beslutat att byta namn på det vi känner som stormaktstiden. I kursplaner ska i stället begreppet det svenska ”Östersjöriket” användas. Omskrivningen motiveras med att benämningen stormaktstiden kan begränsa undervisningen till att mest handla om militärhistoria.
Att vilja ompaketera den här dramatiska tiden är dock inget nytt. Efter rikssprängningen 1809, när riket klövs och dagens Finland förenades med Ryssland, genomgick Sverige en identitetskris som påverkade historieskrivningen.
Svenska Akademiens tidigare ständige sekreterare Horace Engdahl har beskrivit vad som skedde. I ett tal i riksdagen (15/1 2009) sade han att professorn i historia ”Matti Klinge har påpekat att det är egendomligt att man i Sverige sätter stormaktstidens slut till 1721, när den åtminstone mentalitetsmässigt varade fram till 1809. Sverige uppfattade sig ända till förlusten av Finland som en stormakt, låt vara i en tillfällig nedgång”. Efter förlusten intog Sverige ”sin plats som en medgörlig andrarangsnation. För att detta skulle kännas lättare att bära, intalade vi oss att slutet hade kommit redan med Karl XII”, säger Engdahl.
Kanske finns det liknande mekanismer bakom dagens försök till ompaketering av tiden för över 300 år sedan. Nu har Sverige gått vidare till andra stormaktsdrömmar. Landet ska vara en humanitär stormakt. Men stormaktstidens krigiska historia gör Sverige till en nation bland andra krigiska, något som inte passar ett betydande humanitärt rike.
I vilket fall som helst skickar Skolverkets beslutet en märklig signal – historien tillåts att vara föränderlig i tjänstemännens händer.
När kraften läggs på att döpa om en historisk epok ger det en bild av att det som premieras inom historieundervisningen är förpackningen, inte innehållet. Den svenska historien riskerar att i skolan reduceras till rubriker när Skolverket misstror lärarna med att kunna fylla stormaktstiden med annat än militärhistoria.
Dessutom är det inte fel att i skolan tala om krigen. Att inte glömma levnadsvillkoren i trossen som följde armén. Att inte förtränga svälten och de mänskliga lidandena som inträffade under en tid helt dominerad av den militära aktiviteten. Den kunskapen slår hål på romantiserade bilder av krig och konflikter.
Skolverket bör sudda mindre i historieböckerna och i stället lägga kraften på innehållet.