Att legalisera knark är som att förbjuda sprit

Det handlar mer om ideologi och önsketänkande än försök att lösa verkliga problem.

Ökat missbruk leder till ökade sociala problem. Förr eller senare.

Ökat missbruk leder till ökade sociala problem. Förr eller senare.

Foto: Josh Edelson/AP/TT

Ledare2024-06-13 05:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Visst kan det tyckas bakvänt. Att jämföra dagens försök att legalisera narkotika med gårdagens försök att förbjuda alkohol. Knarkliberaler brukar ju tvärtom hävda att legalisering skulle få lika goda effekter som när USA, efter många om och men, upphävde det federala spritförbudet 1933.

Det är lätt att resonera så, men nu har vissa länder i varierande utsträckning faktiskt prövat narkotikalegalisering. Resultaten varierar också, men är långt ifrån uppmuntrande.

På SvD Debatt har Peter Moilanen och Staffan Hübinette från Narkotikapolitiskt Center undersökt hur legaliseringen fungerat i Kanada. Ett land som ofta används som positivt exempel i den europeiska debatten, inte minst eftersom den kanadensiska situationen anses mindre polariserande än motsvarande amerikansk.

Resultatet är nedslående. Istället för att slå undan benen på den tidigare illegala försäljningen har den totala marknaden – och med den missbruket – exploderat. Samtidigt som de kriminella organisationerna kan fortsätta verka, förvärras de sociala problemen i takt med ökat missbrukat. Inte minst är det barn och ungdomar som drabbas och man kan dessutom anta att den legala cannabisen långsiktigt fungerar som inkörsport till tyngre, ännu illegala, droger.

I slutändan är det samhället som får betala kostnaderna i kronor och ören (eller, i det kanadensiska fallet, dollar och cent). Därmed faller argumentet om samhällsekonomiska nettoförtjänster till följd av legalisering. I Kanada har tvärtom polisens kostnader kopplade till narkotikamissbruk ökat.

Fast det högsta priset får naturligtvis människor som fastnar i missbruk betala. När det blir lättare för vem som helst att bara pröva på ökar också risken för att ungdomar, som under andra omständigheter inte skulle komma i kontakt med narkotika, dras in. Det påvisar inte minst också exemplet med den numera lyckligtvis stoppade försäljningen på Pusher Street i Christiania, Köpenhamn.

Men hur hänger då legaliseringsvurmen samman med förbudsivrandet i Förenta Staterna för hundra år sedan? Jo, i båda fallen har drivkrafterna inte primärt varit pragmatiska, utan ideologiska. I båda fallen har aktivismen också kännetecknats av önsketänkande. Dagens knarkliberaler är lika oförstående för många problem som dåtidens förbudsivrare. Om kartan inte stämmer överens med verkligheten är det fel på verkligheten!

Låt oss komma ihåg detta i den fortsatta debatten. Och notera att de försök till narkotikaliberalisering som genomförts ofta fått mycket negativa effekter.