Stefan Löfven må vara EU-vän, men nej, det är inte därför som han lyckas locka stats- och regeringschefer från övriga unionen till dagens toppmöte i Göteborg. Istället handlar det nog först och främst om att vinna inrikespolitiska poäng på (eventuella) utrikespolitiska framgångar.
Det har emellertid kommit grus i maskineriet. Med uppenbart dålig planering har toppmötet förlagts till Eriksbergshallen på Hisingen, istället för centralt belägna Svenska Mässan. Det riskerar leda till trafikkaos, samtidigt som risken för både terroristattacker eller sedvanligt europafientligt vänstervåld inte ska underskattas.
Dessutom är det bara tack vare Liberalernas ”borgerligt inkorrekta” stöd som Löfven kan påräkna riksdagsmajoritet för den allmänna resolution som ska undertecknas i Göteborg. De andra allianspartierna kritiserar nämligen med varierande argument förslaget till en omfattande social pelare inom EU.
Det är en kritik som förtjänar att tas på allvar, även om densamma emellanåt också andas europapolitisk ytlighet. Det är talande att Europaparlamentets stora konservativa och kristdemokratiska partigrupp EPP (till vilka Kristdemokraterna och Moderaterna hör) ställde sig bakom den sociala pelaren vid sitt möte på Malta i våras. Än starkare är stödet inom den liberala gruppen ALDE (till vilka Centern och Liberalarna tillhör). På kontinenten har man insett att överstatlighet i sig inte behöver vara dåligt och att en social pelare faktiskt kan vara till de öppna gränsernas fromma.
Djävulen sitter emellertid i detaljerna – och det gäller även för svenska socialdemokrater. För hur ska Löfven med gott samvete kunna underteckna dokument, vilka bland andra ställer krav på minimilöner – samtidigt som den frågan avgörs av arbetsmarknadens parter i Sverige?
Kanske för att dessa dokument i praktiken inte betyder så mycket. Skrivningarna är allmänt hållna och icke förpliktigande. Därför har det också varit lätt att finna brett stöd i många politiska grupper över hela kontinenten.
Långsiktigt är det emellertid ett problem, eftersom utvecklingen riskerar att leda till besvikelser och ytterligare tycks påvisa bilden av EU som en papperstiger. I den meningen är det bättre om unionen koncentrerar sig på existerande kärnfrågor och söker konkreta lösningar på specifika sociala frågor, snarare än att initiera breda visioner, som ändå riskerar att tolkas helt godtyckligt.
Vissa fruktar att Löfven öppnar Pandoras ask i Göteborg. Problemet är att asken kan vara tom.