New Public Management förstör Sveriges beredskap

Till följd av det osäkra världsläget behöver försvaret rustas upp. Men den svenska byråkratin riskerar att fördröja processen.

Framtidens försvarsmakt behöver alla officerare de kan få.

Framtidens försvarsmakt behöver alla officerare de kan få.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Ledare2025-02-05 05:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

I en undersökning från år 2022 uppgav sex av tio yrkesofficerare att de övervägde att sluta. En viktig orsak är att en stor del av arbetstiden läggs på administration. Administrationen består till största del av att återrapportera till den egna myndigheten. Syftet anges vara att detta ska leda till ett mer effektivt användande av resurserna.

Paradoxalt är det tvärtom. Officerarna har utbildats till att utbilda värnpliktiga och för att kunna försvara Sverige vid händelse av krig. Inte att sitta vid ett skrivbord och knappa på en dator. Alla befattningar ute på förbanden är viktiga för rikets försvar. Minskad administrationsbörda frigör tid för övning och utbildning, vilket i sin tur stärker den svenska försvarsförmågan.

Även om just officerare inte borde lägga sitt fokus där, är administrationen förstås fortfarande central för en välfungerande myndighet. Byråkrati skapar överblick och gör det enklare att samordna verksamheten. Lösningen borde vara att ha rätt person på rätt plats. Försvarsmakten borde därför anställa civila administratörer som kan ta över det pappersarbete som belastar yrkesofficerarna.

Officerare söker sig knappast till Försvarsmakten för att bli byråkrater. Civila administratörer, som faktiskt uppskattar skrivbordsarbete, hade säkerligen kunnat sköta administrationen mer effektivt. Dessutom är officersutbildningen dyr att genomföra. Det är skatteslöseri att inte låta officerarna göra det de är utbildade till.

Framtidens försvarsmakt behöver alla officerare de kan få. Myndigheten ska ju växa rekordsnabbt. Antalet värnpliktiga ökar för varje år samtidigt som svensk militär skickas till andra allierade inom ramen för Nato-samarbetet. Dessutom kommer en tredjedel av dagens officerskår gå i pension inom tio år. 

Förvisso ökar också utbildningsplatserna på officersprogrammet, men det räcker inte för att fylla de tomma platserna. Det tar lång tid att utbilda befäl, så det är av yttersta vikt att erfarna befäl trivs och således stannar i Försvarsmakten. Överstelöjtnant Fredric Westerdahl rutar in det största problemet väl i en artikel i Kungliga Krigsvetenskapsakademien: ”Människor med initiativkraft och vilja att agera uppfinningsrikt för att lösa uppdrag, trivs sällan i administrativt stelbenta byråkratier."

Så är det. Att inte låta officerare utföra arbetsuppgifterna de faktiskt är utbildade till är inget annat än slöseri av resurser.