Föräldrakooperativ är något så ovanligt som en organisationslösning som brukar uppskattas både till höger och vänster. Privat drift, men utan vinstintresse. Som förskolan Snigeln i Söderköping, som verkat i nästan 30 år.
Fast i höst kan det vara slut. När nya bostäder byggs vräks förskolan och som det gått att läsa på nyhetsplats i NT har kommunen inte visat något större intresse av att hjälpa Snigeln med nya lokaler.
Det hela är mycket märkligt. Om Snigeln stängs tvingas ta kommunen ta över huvudansvaret för de för närvarande närmare 20 barnen. Nya platser måste snabbt ordnas fram i kommunal regi och då knappast till de låga kostnader som föräldrakooperativ brukar erbjuda.
Det är sorgligt för barnen, för dess föräldrar, för personalen på Snigeln och för alla har drivit kooperativet genom åren. Fast dessutom är det en, milt uttryckt, missunnsam attityd till ideell verksamhet och privat drivna lösningar – till skattebetalarnas fromma. Vem som helst kan notera att kommunen inte är att lita på och att verksamhetens betydelse uppenbarligen inte är något man fäster större hänsyn till.
Även om vi som ovan noterade att kooperativa lösningar brukar vara minst lika populära till vänster som till höger inom politiken, är väl problemet partipolitiskt ändå störst för Moderaterna. Partiet har inte bara ingått ett i många borgerliga väljares ögon förmodligen något tveksamt samarbete med Socialdemokraterna (vilket vi inte vidare berör här), utan brukar ju under andra omständigheter slå vakt om privata lösningar. Som föräldrakooperativ. Så varför inte i Snigelns fall?
Det föräldrakooperativet önskar är hjälp med att hitta en ersättningslokal. Några större egna ekonomiska resurser har man inte (det är själva tanken bakom dylika ideella lösningar) och att man tvingades anlita juristhjälp när Söderköpings kommun lätt och ledigt dumpat frågan på advokatbyrå i Stockholm har inte gjort situationen lättare.
Det hela borde trots allt inte vara omöjligt att lösa, även om det alltså brådskar. Det senare är kommunens eget fel, som skjutit frågan framför sig. Nu måste förskolans framtid prioriteras och det är inte bara upp till tjänstemännen att lösa problemen. Frågan är höggradigt politiskt betydelsefull. Vilket intresse bortom retoriken har man av att underlätta ideellt driven verksamhet i Söderköping?