Det har varit rent plågsamt att följa ryktesspridningen som har föregått Bulletin. När Per Gudmundsson sade upp sig som presschef för KD:s partiledarstab satte spekulationerna igång. Att det tog ungefär två texter innan det spårade ur i ett foliehattsextravaganza är inget bra betyg för den nationella pressen.
Inte nog med att människor som helt saknade insyn ansåg sig veta att det fanns 50 miljoner kronor i grundplåt, de visste också var dessa pengar från. Det varierade visserligen och överensstämde säkerligen med respektive skribents egen största rädsla: Timbro, Svenskt näringsliv, Norges Wallenberg och så vidare.
Sällan har väl så många ondgjort sig så mycket över något de inte ens vet vad det är. Bulletin är något så harmlöst som en digital nationell dagstidning, med liberalkonservativ ledarsida, som satsar helhjärtat på kvalitetsjournalistisk. Men det visste ju inte belackarna, för de visste ingenting. Däremot så antog de att det rörde sig om något livsfarligt.
Det handlade inte ens om en oro för något dunkelt eller hotfullt. Det som gång på gång gavs uttryck för var en övertygelse om att en existentiell ondska var på väg. Därför drog skribent efter livrädd skribent sitt strå till gödselstacken. Till synes utan någon annan effekt än att ge Bulletin lite väl värd uppmärksamhet.
Det foliehattsvänstern ändå har rätt i är att det är något stort. Det är inte varje dag en ny dagstidning ser dagens ljus. Än mindre en med så höga ambitioner som Bulletins chefredaktör Paulina Neuding har. Sverige har en enastående dagstidningstradition – lokalt och regionalt. Nationellt är det sämre. Dagens Nyheter har blivit ett publicitetssökande skämt och Svenska Dagbladet blir utanför ledarsidan allt svårare att skilja från Aftonbladet. Bulletin behövs.
Det är svårt för de gamla drakarna att ändra sig. När institutioner formas är de väldigt flexibla, men när de väl har stabiliserats är det nästan omöjligt att förändra dem mer än på ytan. Vill vi ha en nationell tidning som i grunden resonerar och tänker annorlunda är det nödvändigt att starta något nytt.
Och Bullen levererar. Redan från start fanns det gott om läsvärda texter. Ivar Arpis krönika om orosanmälningar som ett personligt vapen hör till dessa. Samarbetet med Project Syndicate står också ut. Om första dagen är något att gå på så kommer det nog att gå väl för Bulletin. Det vore välgörande, så låt oss hoppas på det.