Bodar och självplockade bär symboliserar tillit

Jordgubbar hör den svenska sommaren till.

Självplockning fungerar bara i ett samhälle där man kan lita på varandra.

Självplockning fungerar bara i ett samhälle där man kan lita på varandra.

Foto: Elna Lundgren

Ledare2023-06-29 05:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Har vi inget eget jordgubbsland finns mataffärens utbud eller de sommarjobbande ungdomar som säljer de söta bären utomhus på väl valda platser. Många tar sig gärna till något av de självplock som finns runt om i landet. När odlaren slipper plocka blir priset lägre, samtidigt som kunden kan välja de jordgubbar som ser perfekta ut.

Systemet bygger på tillit. Bonden släpper in främlingar på sin mark som sedan betalar för jordgubbarna innan de åker hem. Att man kan provsmaka en och annan jordgubbe har alltid varit underförstått, men självplockningen bygger på att folk gör rätt för sig. Vilket inte längre är fallet alla gånger.

Ett självplock utanför Uppsala fick för ett par år sedan påtala att det inte är tillåtet att ha en ”ätarfrossa” på deras anläggning. De hade i flera år besvärats av att sällskap regelbundet besökte dem enbart i syfte att äta och inte köpte med sig några bär. För att hantera detta infördes en plockavgift, men denna valde vissa att tolka som en entréavgift som gav dem rätt att äta så mycket de ville.

Det är dock knappast okunskap som leder till att människor beter sig på det här sättet. De gör det därför att de kan – polisen kommer inte att rycka ut på ett larm om jordgubbsstöld – och därför att de inte bryr sig om hur det drabbar lantbrukaren.

Problemet är att varje gång som någon beter sig grisigt i jordgubbslandet, finns det andra runtomkring som påverkas. Förhoppningsvis tar majoriteten av bärplockarna avstånd från agerandet, men risken är påtaglig att några ser frosseriet och undrar varför de ska betala om andra inte gör det.

Så länge det handlar om ett fåtal individer kanske odlaren bara knyter näven i fickan och svär, men blir det för många som missbrukar förtroendet finns det till slut ingen lönsamhet kvar och självplocket stänger.

Tillit är det som möjliggör att vi på landsbygden kan köpa exempelvis ägg från en obemannad bod och swisha till ett angivet nummer. Mejeriprodukter, frukt, must och ved är andra exempel på varor som säljs på detta sätt – till glädje för många. De obemannade bodarna är ett smidigt sätt att påbörja en näringsverksamhet i en liten skala utan för mycket krångel eftersom det inte finns krav på kassaregister.

De säkerhetslösningar som finns i obemannade matbutiker skulle vara alltför kostsamma för en liten bod vid vägkanten. I stället är förutsättningen att de som handlar är hederliga.

Tillit tar lång tid att bygga upp men går snabbt att rasera. Ingen vill ha ett samhälle där allt hela tiden måste kontrolleras, men ingen vill heller bli utnyttjad. Det vore beklagligt om självplock och självbetjäning skulle försvinna som en konsekvens av att vi inte längre kan lita på varandra.