I fredags kom nyheten att fackföreningen Handelsanställdas förbund drar Coopbutiker inför Arbetsdomstolen för vad som hävdas vara LAS-fusk. Butikerna i fråga ska ha dragit ned på timmar, i stället för att avskeda de senast anställda. Det här menar Handels är ännu ett tecken på att fler företag fuskar med LAS.
Lagen om anställningsskydd är en turordningslag skapad i syfte att skydda anställda vid uppsägningar enligt principen ”sist in, först ut”. Egentligen är det inte fallet i sig som är mest intressant att uppmärksamma, utan att Handels pekar på trenden att fler företag tenderar att leta kryphål i LAS. Detta, menar fackföreningen, ger skäl till att stämma för att skrämma andra från att fortsätta gå runt lagen.
Men snarare bör det ge oss skäl att se över lagen i sig. Om så många fuskar för att komma runt LAS, är den då verkligen optimal på dagens arbetsmarknad?
Tvärtom har svensk arbetsmarknad upprepade gånger fått kritik. Senast i april varnade Världsbanken för att skillnaderna mellan tillsvidareanställda och visstidsanställda är större i Sverige än i jämförbara länder. Detta riskerar i sin tur att leda till ett permanent utanförskap för de som inte kommer in på arbetsmarknaden – och det gäller främst unga och människor med utländsk bakgrund.
Ofta är tröskeln till ett första jobb hög. Den sittande regeringen har förvisso satt upp som mål att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Samtidigt visar Konjunkturinstitutet att den förda politiken med begränsade möjligheter att visstidsanställa, höjda arbetsgivaravgifter för unga och begränsningar av inhyrning av personal snarare har motsatt verkan. LAS är en del av problematiken, eftersom lagen skapar en stelbent arbetsmarknad där man inte vågar prova ny arbetskraft och anställda dessutom sitter kvar länge på samma jobb av rädsla för konsekvenserna av att ett jobbyte tar ned en till sist på listan över anställda.
Mer flexibilitet där kompetens tillåts komma före turordning behövs. Därmed inte sagt att mångårigt anställda inte bör premieras för sin trofasthet till företaget, men det bör i större utsträckning vara en
förhandlingsfråga mellan parterna. I den mån trygghet på arbetsplatsen ska vara lagstadgad behöver flera komponenter räknas in: hur skapar vi trygga anställningar som inte riskerar att låsa in – och låsa ute?
Elisabeth Svantesson (M) och Sophia Jarl (M) föreslog nyligen i en debattartikel att komplettera LAS med den nya anställningsformen förstajobbet-anställning (NT 27/8). Den föreslås vara tidsbegränsad, upp till 18 månader, och öppen för hela arbetsmarknaden, oavsett om företaget har kollektivavtal eller ej. Grundsyftet är att underlätta för fler att få den första viktiga arbetslivserfarenheten.
Det är förvisso klokt resonerat. Frågan är om det räcker att lappa och laga eller om det behövs radikalare förändringsgrepp?
Problem med inlåsning existerar på hela arbetsmarknaden och alltfler företag letar kryphål för att kunna behålla nya talanger. Till fördel för mer modern lagstiftning är det kanske helt enkelt dags att lasa ut LAS?