”Det heter faktiskt inte nyval, det heter extra val i Sverige”, brukar petimätrarna framhålla. Det är förvisso ett vanligt förekommande misstag att blanda ihop orden. Men ordvalet rymmer en större skillnad avseende begreppsligt innehåll.
I Sverige har vi mycket riktigt extra val, som kan inträffa mellan de ordinarie valen. Mandatperioder och planerade valdatum står fast, även om ett extra val införs. Detta till skillnad från det system som är vanligt i många andra länder, med nyval och rörliga mandatperioder.
I Sverige är vi också vana med stabila regeringar. Extra val har historiskt förekommit endast ett handfull gånger, och aldrig sedan regeringsformens tillkomst. Kanske är det därför extra val oftast uppfattas som någon form av misslyckande. Det beskrivs som en risk, eller ett hot, och sägs bero på politikernas oförmåga att komma överens.
Extra val är dock en självklar del av varje parlamentariskt system som gör anspråk på att vara demokratiskt och exekutivt. En i grunden sund demokratisk funktion som kan och bör användas när riksdagen inte förmår godkänna en ny statsminister eller när regeringen inte längre har förmåga att regera. Av samma skäl finns möjligheten till extra val sedan 2011 också för kommuner och regioner.
Men i Sveriges riksdag används i praktiken inte extra val eftersom partierna ser det som alltför oattraktivt att ta över mitt i en mandatperiod. Effekten blir att dysfunktionella regeringar samt styren med svagt parlamentariskt och folkligt stöd hänger sig kvar. Och tillåts hänga sig kvar.
I grundlagsutredningen från 2008 slås också fast att med det nuvarande valsystemet har möjligheten till extra val ett begränsat värde. Dock föreslås inte en ändring till rörliga mandatperioder då detta kräver skilda valdagar från kommun- och regionval. Men det är snarare ett argument för skilda valdagar, vilket allt fler redan ser fördelarna med.
Utredningen ser också en risk med att ge sittande regering större möjlighet att tvinga fram ett val vid ett tillfälle som passar dem. Det är en relevant poäng. Ett eventuellt nyvalsystem med rörliga mandatperioder bör utformas för att motverka det. Men en kvarstående risk att sittande regering får mer makt behöver vägas mot risken med handlingsförlamade regeringar.
Sedan grundlagsutredningen har vi dessutom fått ett nytt politiskt landskap med allt fler situationer som kan leda till extra val. Det finns således goda, och allt starkare, skäl att noga överväga nyval i en kommande reformering av valsystemet.