Den nybildade danska regeringen meddelade snabbt en drastisk reform: Man vill göra det helt omöjligt att söka asyl vid den danska gränsen. Asyl ska man istället söka i ett land utanför Europa, exempelvis i UNHCR:s flyktingläger. Det vore ett enormt steg att ta, och något som omsöm beskrivits som omöjligt, ömsom omänskligt. Men det system som gäller i dag är knappast bra eller humant, det heller.
Budskapet Sverige och restan av Europa trumpetar ut till världens flyktingar är: Bryt mot lagen och riskera era liv. Se till att inte fastna på vägen. Sedan, kanske ni får uppehållstillstånd. Om några år, när handläggarna på Migrationsverket inte längre är fullkomligt överarbetade. Människor dör i Medelhavet som en direkt konsekvens av den asylpolitik som tillämpas i dag. Det är omänskligt att lura och locka människor till livsfara. Samtidigt är den ohållbar för mottagarländerna, som över en natt kan få enorma ökningar i antalet sökande, något som Sverige fortfarande inte hämtat sig från och inte kommer klara på flera år. Det är ohållbart för mottagningen, medborgarna och samhället. Systemet måste förändras. Ett kvotbaserat system där asylansökan görs närmare hemlandet skulle öppna säkra och lagliga vägar för flyktingar. Danmark tar nu ett viktigt steg, för en reform som de föreslår skulle få konsekvenser på flera håll.
Avtalet med Turkiet skulle inte längre vara livsnödvändigt för EU. Vi skulle därmed slippa göda och hålla Erdogans regim under armarna. Han glider allt längre ifrån demokratiska och rättsstatliga principer, samtidigt som han verkar mer intresserad av att bekämpa kurder än IS. För i princip hela övriga världen torde det vara klokare att göra tvärt om. Som motkrav för att stoppa flyktingarna vill Turkiet ha visumfrihet och återupptagna medlemskapsförhandlingar med EU, trots att man under Erdogans senare år tagit sjumilakliv från kraven för EU-medlemskap. Det skamgrepp den turkiska regimen har på EU skulle försvinna eller åtminstone minska kraftigt om fler följde Danmarks exempel.
En ytterligare fördel med tydligare kvoter vore den tydligare demokratiska kontrollen. Just nu är acceptansen förhållandevis låg för ökad invandring till Sverige. Att detta är en konsekvens av mycket höga nivåer över tid, som kulminerade 2015 behöver man inte vara Sherlock Holmes för att inse. Men historien om den snabba svängningen inom svensk invandringspolitik berättar också en annan historia: Den unikt starka toleransen för hög invandring som fanns här fram till dess. Den berättar inte om de tusentals som volontärarbetade och gick på knäna för att hjälpa nyanlända att komma rätt i Sverige. Invandringen är också fortsatt den viktigaste frågan för svenska väljare. Att med ett tydligare kvotsystem bestämma hur många personer Sverige kan – och kommer – ge asyl till är att ge väljarna direkt möjlighet att avgöra detta, precis som de har direkt möjlighet att bestämma skattenivåer, bidragstak och straffet för grov misshandel.
Den danska regeringen har meddelat att den kommer söka från ”likasinnade” europeiska länder. Sverige borde vara ett.