Där försvann den generella välfärden

I sin vilja att framstå som ansvarstagande överger S och MP sina ideologier utan att ens tveka.

När S och MP och deras ungdomsförbund menar att det ska ställas krav på den som ska få ta emot skattebetalarnas surt förvärvade slantar får det följdverkningar.

När S och MP och deras ungdomsförbund menar att det ska ställas krav på den som ska få ta emot skattebetalarnas surt förvärvade slantar får det följdverkningar.

Foto: Thomas Johansson/TT

Ledare2020-05-05 13:36
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

När regeringen tillsammans med stödpartierna presenterade det i stort sett bortkastade omsättningsbaserade omställningsstödet i torsdags var man tämligen tydligen med en detalj: Företag som har sin hemvist i skatteparadis kan inte få ta del av stödet.

Därtill publicerade Expressen i måndags en debattartikel av Philip Botström, förbundsordförande för SSU, och David Ling, språkrör för Grön ungdom. Herrar Botström och Ling krävde där att företag som inte skattar i Sverige inte heller ska räddas ur krisen.

Nog för att de rödgröna alltid har präglats av en viss skepticism gentemot företag, och det pågår en viss tävlan om att vara minst naiv i användningen av skattemedel. Men detta går emot en grundläggande ideologisk hörnsten som förenar de rödgröna partierna: den generella välfärden.

När S och MP och deras ungdomsförbund menar att det ska ställas krav på den som ska få ta emot skattebetalarnas surt förvärvade slantar – för övrigt enda gången denna regering har visat någon som helst omsorg om skattebetalarna – får det följdverkningar.

Att bara den som har betalat sin premie ska få något tillbaka är inte förenligt med en generell välfärdspolitik. Det är en sak om borgerliga partier kräver detta, de är inte lika brydda om att alla ska kunna få pengar från staten som de rödgröna partierna är.

Regeringen skulle kunna använda sin nyfunna entusiasm för rättmätigt kravställande till att ta fram en plan för att reformera a-kassan och de allmänna omfördelningssystemen. 

Det kommer de naturligtvis inte att göra. Men det säger något att de tämligen oreflekterat har landat i att det här kravställandet är rimligt. När migrationskrisen var i full gång inleddes en debatt om att kvalificera sig för välfärdssystemen. S var inte särskilt delaktigt eftersom partiet helst inte alls ville ha en debatt om att bidrag ska föregås av krav. 

Idén om det sluttande planet är högst verklig i fall som dessa. Ställer man krav på en grupp är det svårt att hindra att det snart blir aktuellt att ställa krav på andra grupper också. Och vips har man ingen generell välfärd längre.

Företag betalar dock alltid skatt, inte minst i form av arbetsgivaravgifter, oavsett var de har sitt säte. De skapar också arbetstillfällen som ger beskattningsbara inkomster. Om de som alltid bidrar ändå kan ställas utanför är steget att kvalificera vilket individriktat bidrag som helst tämligen kort. 

Regeringen har så här långt famlat sig fram genom krisen. Det är inte omöjligt att man helt enkelt inte har förstått vidden av vad man föreslår.