På måndagen lämnade Skatteverket sitt förslag på hur uppdraget att förbättra folkbokföringen ska kunna genomföras. Sedan myndigheten fick uppdraget i våras har 9000 så kallade bosättningsärenden påbörjats. Sedan den 1 september finns en ny lag på plats som förbättrar möjligheterna att kontrollera vilka individer som har samordningsnummer. Skatteverket ska också kunna göra fler kontrollbesök för att se vem eller vilka som egentligen bor på en adress. Tidigare har sådana besök bara fått göras som ”en sista utredningsåtgärd”. Nu får de göras när myndigheten ser ett behov.
Skatteverket bedömer idag att man har koll på 98 procent av befolkningen. Det lämnar lite drygt 200.000 personer som man inte vet var de huserar. Men uppskattningen bygger på personer som man egentligen känner till, som till exempel studenter som flyttar eller äldre som är på serviceboenden. Vad vi vanligen menar när vi talar om skuggsamhället är utländska medborgare som uppehåller sig i Sverige illegalt. Till del handlar det om personer utan flyktingskäl som fått avslag på sin asylansökan, men också om personer som är här frivilligt eller ofrivilligt för att arbeta för dåliga villkor.
Enligt Skatteverket handlar det om cirka 18.000 personer som är i Sverige utan myndigheternas kännedom. Men en forskare som studerat den uzbekiska gruppen, som är en relativt liten invandrargrupp, uppskattade att det bara i den fanns 15.000 personer som befann sig i landet illegalt (Forskning.se 20/2). Vi kan alltså förmoda att mörkertalet är stort.
Det gäller även antalet människor är skrivna på adresser i Sverige men som egentligen bor i andra länder. Fenomenet uppmärksammades bland annat kring de så kallade IS-resenärerna och när ett krigsutbrott i södra Libanon år 2006 avslöjade av många personer som var skrivna i Sverige i själva verket flyttat tillbaka till sitt hemland. Ibland handlar det om kombinationer där personer med svenskt medborgarskap flyttar hem till hemlandet och samtidigt hyr ut sin svenska adress till landsmän.
Folkbokföringen är en grundsten i välfärdssamhället och att myndigheterna vet vem som bor på en adress ligger till grund för planering av vård och skola. Det är också viktigt för blåljusyrken vid olyckshändelser som bränder.
Men det är inte bara myndigheter som behöver veta vem som bor var. En stor källa till oro och bristande tillit i så kallade utanförskapsområden är att människor ofta inte vet vilka deras grannar är.
I en alltmer globaliserad värld kommer vi aldrig få veta exakt vem som är i Sverige. Men det går att ha bra mycket mer ordning än vad vi haft de senaste tjugo åren.