Bara under de senaste sommarveckorna har nya skjutningar, mord och sprängdåd skett runt om i landet. Det svenska tillståndet som det ibland kallas är unikt. Inget annat europeiskt land har samma nivå av våld mellan olika kriminella gäng som Sverige.
I sitt sommarprogram (P1 Sommar 5/8) försöker kriminologen Amir Rostami att bredda vår förståelse för vad den organiserade brottsligheten är. Rostami är professor i kriminologi och har lång bakgrund som polis, där han i olika befattningar jobbat med gängrelaterad brottslighet.
Hans budskap är att många av oss har en förenklad bild av den organiserade brottsligheten. Vi ser kanske framför oss gudfaderliknande figurer eller unga arga män från förorten. Vi har lärt oss att det finns vissa vägar in i brottslighet; som bristande skolgång, trångboddhet, och maskulina miljöer. Rostami menar att verklighetens organiserade brottslighet är mer spretig, och vägarna in flera.
Som exempel nämner han att tio procent av de gängaktiva har högre eftergymnasial utbildning, och mer än en tredjedel har formella uppdrag i svenska företag. Det synliga våldet vi ser och hör om är alltså bara toppen på ett isberg. Organiserad brottslighet dras till pengar och dessa finns inte bara i droghandel och beskyddarverksamhet utan också i bidragsfusk, bedrägerier och korruption.
Till exempel beräknas bedrägerier omsätta 7 miljarder årligen i Sverige. Felaktiga utbetalningar omsätter 15 miljarder och svart arbetsinkomst 90 miljarder. Sammanlagt kan den brottsliga ekonomin stå för 3 procent av Sveriges BNP. Det innebär att de kriminella gängen omsätter mer än hela skogsnäringen som omsätter runt 2,5 procent av BNP.
Så när vi tänker på langarna i gathörnet ser vi bara en liten del av den organiserade brottsligheten. Rostami tycker att vi också ska uppmärksamma andra delar. Advokater och revisorer som jobbar för gängen, lokalpolitiker med gängkopplingar, och tjänstepersoner som fattar beslut till gängens fördel är inte bara möjliggörare för den organiserade brottsligheten. Det är dessa kategorier som i högsta grad är den organiserade brottsligheten, understryker han.
På ett sätt är detta ett kärvt budskap. Problemen är större än vad vi har insett. Men det är värt att lyssna på Rostamis sommarprogram därför att det också väcker en del hopp. Det svenska samhället har hittills aldrig på riktigt gett sig på den organiserade brottsligheten.
Polisen har utvecklat kunskap och metoder relativt sent. Ofta har samhällets insatser varit enkelspåriga. Politiker och tjänstepersoner har enögt fokuserat på synbara uttryck som droghandeln och dessförinnan värdetransportrånen. Andra områden, som bidragsfusket och bedrägerierna, har fått mindre uppmärksamhet trots att de kanske betyder mer för den kriminella ekonomin som helhet.
Med andra ord finns det, om vi får tro Rostami, en hel del ytterligare växlar att dra. Och allt börjar med att se den organiserade brottsligheten i all sin komplexitet och mångfald.