Delar av den amerikanska högern försöker misskreditera Winston Churchill. Det påminner oss om vikten av att kunna vår historia.
Under presidentvalrörelsen gick den inflytelserike amerikanske populärhistorikern Darryl Cooper ut och hävdade att Winston Churchill var den störste förbrytaren under andra världskriget. Den krigstida brittiske premiärministern skulle alltså ha varit en värre buse än folkmördarna Stalin och Hitler.
Coopers argumentation byggde på idén om att Hitlers invasion av Polen hade kunnat stanna vid en lokal konflikt, om inte Churchill gjort den till ett världskrig. Mest avgörande var att Churchill på våren 1940 vägrade att förhandla med Tyskland och i stället fortsatte kriget med målet att få med fler stormakter på sin sida. Churchills agerande tvingade då Hitler att anfalla Sovjetunion vilket i sin tur blev startskottet för folkmorden i östra Europa. USA lurades av Churchill att bli alltmer engagerat i en konflikt som egentligen inte handlade om amerikanska intressen.
I sin anklagelseakt stannade inte Cooper vid storpolitiken, utan han anklagade även Churchill för att ha varit en alkoholiserad krigshetsare som drevs av hat mot Tyskland och som därutöver var ekonomiskt beroende av sionister.
Darryl Coopers historieskrivning har bemötts av en kanonad från yrkeshistoriker som vederlagt i stort sett alla Coopers anklagelser. Churchill satt till exempel inte i regeringen när Storbritannien förklarade krig mot Tyskland, Hitlers planer på att attackera Sovjetunionen finns belagda före krigsutbrottet 1939 och Churchill var aldrig bankrutt och därmed inte i händerna på några borgenärer. Flera av Coopers så kallade upptäckter om Churchill går tillbaka till nazisternas propaganda.
Hade det varit ett historiskt seminarium hade Cooper fått lomma ut bakvägen. Frågan är dock hur mycket historiska fakta hjälper i det här fallet. Darryl Cooper har hundratusentals följare och attacken mot Churchill gjordes i en intervju med Tucker Carlson. Mer än 30 miljoner amerikaner lär ha sett den.
Att Churchill beskylls för att ha varit mer skurk än hjälte är inte nytt. Den politiska vänstern har länge utövat krypskytte mot honom. I Sverige hade vi Sven Lindqvist som i boken Utrota varenda jävel försökte sätta in Churchill i en tradition av folkmord. Syftet verkar ha varit att relativisera kommunismens brott. I modern tid har woke-rörelsen skjutit in sig på Churchill och sett honom som en symbol för kapitalism och imperialism.
Det ovanliga är att attacken den här gången kommer från höger och från USA. Tidigare har den amerikanska högern velat omfamna Churchill och sett honom som en av de stora i en anglosaxisk konservativ idétradition.
Det som har hänt är att det förflutna blivit projektionsyta för dagens politiska strider. Att hävda att stormakterna inte borde ha gått i krig för Polens sak handlar om stödet till Ukraina. Att hävda att Churchill lurade USA till att bli alltmer engagerat i ett krig som inte angick landet handlar om att ge rätt till 1930-talets amerikanska isolationister. När Maga-rörelsen skriver historia är Churchill ingen hjälte.
Den historiske personen Churchill var naturligtvis en människa med fel och brister. I alla avseenden var han ett barn av sin tid. Men hans stora betydelse idag är att symbolisera solidaritet mellan liberala demokratier och motstånd mot diktatorer. Det är oroväckande att krafter uppenbarligen vill smutskasta den ikonen.