Sällan har en strejk – eller rättare sagts en övertids- och nyanställningsblockad – genomförts under sämre omständigheter. Sällan har det samtidigt varit lättare att förstå de fackliga företrädarna. Det finns också en politisk dimension, som slår till både höger och vänster.
Situationen i Region Östergötland är inte unik, men torde tillhöra någon av de värre i landet. Ekonomin har vanskötts, med många nyanställningar (dock inte bara vårdpersonal), följt av besparingsbehov som framtvingar lika stora varsel. Under tiden tvingas personalen arbeta under ständiga hot om nya nedskärningar. Väl att lägga märke till utan att arbetsbelastningen egentligen förändras.
Så klart att det förr eller senare tar ände med förskräckelse. Eftersom "alternativet" ofta är att bli utbränd känner många sjuksköterskor så att säga att de bara har sina bojor att förlora. Händelseutvecklingen kan ses som ett allvarligt underbetyg för den politikerstyrda vården.
Nu ligger bollen hos arbetsgivaren, men inte bara. För hur desperat och begriplig blockaden än är, så gör den knappast regionernas hopplösa ekonomiska ekvation så mycket enklare. Allmänhetens eventuella sympatier för blockaden kan också snabbt försvinna om densamma blir långvarig, med negativa effekter som ännu längre vårdköer. Det viktiga är väl att man visat allvaret i situationen. Nu bör man snarast sätta sig ner i förhandlingar igen.