I någon mån går det att förstå om någon vill fyra av fyrverkerier i samband med ett bröllop. Men att göra det utan tillstånd, klockan tre natten till måndag, i en stad och en stadsdel (Klockaretorpet) som drabbats hårt av skottlossningar och exploderande bomber den senaste tiden?
Det räcker inte att kalla ett sådan uppträdande för obetänksamt och dumt. Polisen väljer, möjligen med återhållen vrede, att kalla det för "ett mycket dåligt omdöme". Man skulle också kunna kalla agerandet för hänsynslöst. Och, inte minst, faktiskt brottsligt.
Det är nämligen inte tillåtet att skjuta av fyrverkerier mer under vissa dagar på året – och aldrig efter klockan tre på natten i vilket fall som helst. Annars får man ansöka om särskilt tillstånd.
Agerandet var alltså både brottsligt och olämpligt, men blev dessutom hänsynslöst, givet den senaste tidens händelser. Människor vaknade och blev rädda. Smäller det nu igen? Tack och lov bekräftades strax misstankarna om fyrverkerier, vilket begränsade den polisiära aktion som annars säkert genomförts.
Huruvida någon kommer att lagföras återstår att se. Det är alltså olagligt att skicka upp raketer, men fyrverkeribrott i olika former är vi lika vana vid som att förövare sällan döms. Fast då handlar det inte så mycket om explosioner i skyn som så kallade bangers. I sig olagliga och mycket kraftiga smällare.
Okynnesbrottslighet? Tja, säkert ändå tillräckligt för att skrämma många människor (och skotträdda hundar). För gemene man kan skottlossning, exploderande bomber och bangers lätt sammanfattas med termen "höga smällar". Ytterst otrevligt och naturligtvis inte bara i Norrköping. Med alla skjutningar och bombdåd över landet skapas en otrevlig stämning, åtminstone nattetid, i många städer.
För polisen innebär utvecklingen också ytterligare arbetsbelastning, eftersom man omedelbart måste undersöka vad det är som smäller. Fast kanske borde man vända på resonemanget istället? Är inte problemet att den som smäller av en banger eller fyrverkeripjäs sällan åker dit?
Därmed kommer vi in på frågan om nolltolerans. Genom att jaga också småbrottslighet skapas ett bättre klimat i staden. Erfarenheterna från 90-talets New York var som bekant goda och har blivit en förebild för hela världen.
Det förutsätter förstås att det finns många poliser och att Polisen har tillräckliga resurser. Vi är fortfarande en bit från den situationen.