I går gick ett lagförslag igenom i riksdagen som innebär att de privata sjukvårdsförsäkringar som betalas av arbetsgivare ska förmånsbeskattas – detta gick igenom trots att det egentligen endast är Vänsterpartiet som är positiv till förslaget. Regeringen har fått acceptera förslaget som en gengäld till Vänsterpartiet medan Alliansen och Sverigedemokraterna var motståndare till förslaget. Men eftersom att Alliansen inte vill bryta ut särskilda delar i budgeten lade de därmed ned sina röster och förslaget kunde gå igenom.
Lagförslaget innebär i korthet att förmånsbeskattningen börjar gälla redan den 1 juli i år och kommer att drabba ungefär en halv miljon människor och tusentals mindre företag. Anledningen att många mindre företag tecknar privata vårdförsäkringar är för att de helt enkelt inte skulle klara av att någon av företagets anställda är borta från jobbet i väntan på kö för sjukhusbehandling. Därför väljer många småföretag att teckna en privat vårdförsäkring, trots att det är en extra utgift. Resultatet kan bli att många företag säger upp sina försäkringar och att vårdköerna därmed växer ytterligare. Detta förslag har inga vinnare.
Denna situation låter förmodligen helt obegriplig för gemene man. Varför stoppade inte Alliansen förslaget? På grund av att de fyra partierna vill agera statsmannamässigt och inte bryta ut delar ur budgeten. Trots att Kristdemokraterna brutit decemberöverenskommelsen vill inte C och L lägga en gemensam budget i riksdagen och därmed tvingas de släppa igenom ovan nämnda förslag, av den enkla anledningen att det ingår i regeringens budget.
I just detta fall har dock Mikael Åsell, kanslichef i riksdagens finansutskott, sagt att förslaget inte har skydd i budgetregelverket. Trots detta valde Alliansen uppenbarligen den restriktiva hållningen. Anledningen till att förslaget inte skyddades var att det behandlas i riksdagen alldeles för sent – vilket givetvis är en taktik av regeringen för att Alliansens nedlagda röster ska komma så nära valdagen som möjligt.
Alliansen måste se över sitt förhållande till dessa regler. Oavsett hur rimligt det kan verka ur ett rent statsvetenskapligt hänseende är det obegripligt för väljarna, som har svårt att tolka det som någonting annat än en kapitulation. Det går heller inte att hänvisa till att de rödgröna partierna skulle respektera dessa budgetregler – det gjorde de i alla fall inte när de bröt ut frågan om höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt och tillsammans med Sverigedemokraterna röstade ner detta 2013. Den dåvarande rödgröna oppositionen utnyttjade helt enkelt riksdagens majoritet för att stoppa en politik de ansåg vara skadlig. Det är hög tid att Alliansen lär sig detsamma.
Om inte Alliansen vill bryta ut delar av budgeten får den helt enkelt söka stöd för sin egen. Svårare än så är det inte.