Enligt en studie från Chalmers är det fler liv som går till spillo än som räddas av svenska dubbdäck. Detta eftersom dubbarna till vis del består kobolt, vilket är farligt på grund av däckens vägslitage som rör upp farliga partiklar och dels på grund av gruvolyckor, i huvudsak i Kongo.
Som ett brev på posten har miljöpartister och andra med starka aversioner mot just dubbdäck vädrat morgonluft. Äntligen finns ett argument som biter på dubbdäcksförespråkarna – att dubbarna tar fler liv än vad de räddar.
Så här platt och enögd är faktiskt den svenska miljödebatten. Detta trots att kobolt i större utsträckning används till batterier i elcyklar och elbilar, något närmast sakramentalt i miljörörelsen. Där talar man dock gärna tyst om koboltutvinningens baksidor. Detta trots att både elbilar och elcyklar subventioneras av svenska skattebetalare. Trots dessa subventioner är dito fordon fortfarande dyra och subventioneras därför till ett tämligen välbeställt urval av befolkningen.
Kvarstår gör förvisso problemet med farliga partiklar som rivs upp av dubbarna. Och ja, det är ett problem – i synnerhet i tätbefolkade miljöer. Det är här den svenska miljörörelsens logik stöter på problem, nämligen att hela Sverige ska stöpas i samma form. Det påminner om den kilometerskatt som förespråkas för tunga transporter oavsett om de kör i inre Norrland eller Stockholms innerstad. Förespråkarna är helt likgiltiga inför att förslagen får helt olika konsekvenser i olika delar av landet.
Dubbdäckens livräddande egenskaper har störst effekt på snötäckta vägar, vilka i regel blir vanligare ju längre norrut i Sverige bilen färdas. De snötäckta vägarna korrelerar också i hög grad med en allt glesare befolkning.
Det är dock i tätbefolkade städer där de negativa effekterna av dubbdäck får störst effekt, med tanke på antal människor som exponeras. I storstäder tenderar också snöröjningen att vara mer intensiv än längs långa landsvägar i inlandet. Behovet av dubbar minskar således.
Utan att ha räknat alltför noggrant på saken torde alltså kalkylen om antal liv justeras uppåt och nedåt beroende på var i Sverige bilen färdas. På samma sätt borde den svenska miljörörelsens förslag anpassas geografiskt. Allt annat är orimligt.
Reaktionen på illa anpassade miljöförslag under de senaste fyra åren kunde tydligt skönjas i riksdagsvalet. Miljöpartiet räddades kvar i riksdagen av storstadsväljarna. Om väljarna utanför storstäderna hade fått bestämma hade de skickat MP ur riksdagshuset.
MP har redan förordat dubbdäcksförbud i Stockholm. Regeringen har höjt drivmedelsskatten markant och arbetat för en kilometerskatt. Sådana förslag får stora negativa konsekvenser för landsbygden. Hetsen mot dubbdäcken må vara en liten fråga, men illustrerar de återkommande slängarna mot människor utanför storstäderna.