En kris kräver snabba politiska ageranden i den akuta fasen. Men den ekonomiska återhämtningen kräver kloka och väl underbyggda politiska beslut. Ty återhämtningen kommer inte av sig själv.
Världen har just hämtat sig från den senaste finanskrisen. Ekonomiska experter varnade tidigt för att återhämtningen även denna gång kommer ta lång tid. Dessa varningarna gäller fortfarande. Individer och företag blir vaksamma och tar det ekonomiskt försiktigt även efter att en akut kris har lugnat sig. Riskvilligheten minskar och konsumtionsmönster ändras på lång sikt. Den globala osäkerheten kring coronavirusets utbredning fördröjer återhämtningen.
De makroekonomiska siffrorna börjar dock försiktigt peka åt rätt håll. Det har fått många att ge uttryck för att faran är över. Men att siffrorna för ögonblicket går i rätt riktning säger inget om tidsfaktorn eller kraften i den pågående återhämtningen.
Det behövs fortsatta stimulanser utan att höja skatterna, varför en expansiv budget är en del av lösningen. En expansiv budget synes okontroversiell i de flesta läger. Men därutöver finns det stora skillnader i synen på hur ekonomin ska hanteras. S trycker på för skattehöjningar. L kräver istället skattesänkningar om 30 miljarder och lutar sig på januariöverenskommelsen.
Att försvåra för skattebetalare och företag genom att höja skatterna skulle dämpa ekonomin när den som allra mest behöver stimulans och frihet att utvecklas. Företagen behöver nu goda och förutsägbara villkor. Sverige och EU lider redan av höga skatter och en kvävande byråkrati, vilket gör att produktivitetsutvecklingen länge i princip stått stilla.
Huruvida ekonomin kommer att återhämta sig beror alltså på vad som händer i budgetförhandlingarna mellan S, C och L. Det påtalas också av den tidigare moderata finansministern Anders Borg i en intervju i SvD nyligen. Han lägger till att arbetslinjen kommer vara helt avgörande när ekonomin återhämtar sig. Det är bara att instämma.
Lars Calmfors, professor i nationalekonomi och ledamot i Omstartskommissionen, för resonemanget vidare. Han påpekar att det börjar bli dags att se över de akuta stöden, såsom korttidspermitteringarna, för att undvika att de strukturella kostnaderna blir allt för höga om vi fortsätter att betala människor och företag för att göra ingenting. Företagen behöver förr eller senare incitament för att påbörja strukturomvandlingar. Permitterade och arbetslösa behöver incitament för att arbeta eller utbilda sig.
Att hålla skatter och bidrag i schack är alltid rätt. Men nu är det viktigare än på länge.