Moderaterna har satt ner foten i Natofrågan. Det gjorde partiet förvisso för decennier sedan när partistämman beslutade att partiet var för, men medlemskap i Nato har under lång tid varit en ickefråga för partiet.
Dåvarande partiledaren och statministern Fredrik Reinfeldt fick frågan många gånger men förklarade att det var skillnad på att vara partiledare och statsminister. Då var dessutom opinionen i Sverige mer negativ och den finska regeringen hade ännu inte agerat i frågan. Nu är det istället Anna Kinberg Batra som styr Moderaterna samtidigt som såväl opinionen i Sverige som utvecklingen i Finland rör på sig. Fler svenskar vill idag att Sverige ska gå med, än andelen som vill stå utanför. Finland har sjösatt en utredning om finskt medlemskap. I Sverige råder fortfarande samma beröringsskräck som alltid.
Socialdemokraterna och Stefan Löfven säger blankt nej, men kommer förr eller senare att tvingas hantera frågan på riktigt. Regeringens hållning med omfattande gemensam övningsverksamhet med Nato och värdlandsavtal är i längden oförenlig med hållningen att frågan inte ens ska utredas.
Kinberg Batras besked att partiet nu vill se en ”färdplan” i Nato-frågan är ytterst välkommen. Nu ökar förutsättningarna för att ett eventuellt Natomedlemskap ska börja diskuteras och debatteras på allvar.
Beskedet kommer givetvis att påverka debatten. Redan under gårdagen publicerades en debattartikel i DN av två representanter för Försvarshögskolan som argumenterade mot ett medlemskap. Deras invändningar kan enkelt tolkas som akademiserade varianter av vad Vladimir Putins svenska fanskara propagerar för.
De värsta anti-Nato fanatikerna baserar ofta hela sin argumentation på att ett svenskt medlemskap skulle vara ”kränkande” eller ”provocerande” mot Ryssland. Likaså hävdas att Nato klampar in i den ryska ”intressesfären”. Dessa argument är irrelevanta för svensk vidräkning. De val svenska folket och våra valda representanter gör har Kreml inte ett dugg med att göra. Dessutom är det bara dumheter att hävda att Sverige på något sätt skulle tillhöra en rysk intressesfär. Sverige är liksom Finland en suverän demokratisk stat med absolut rätt att fatta egna beslut utan hänsyn till vad någon despot i Kreml har för synpunkter kränkta känslor.
De som blankt säger nej till Nato bör även presentera någon form av alternativ. Sverige investerar i dag lite drygt en procent av BNP i försvaret. Kravet på Nato-länderna är två procent och skulle Sverige ha ett trovärdigt försvar som självt står för den totala försvarskapaciteten krävs sannolikt att fyra till fem procent av BNP läggs på försvaret. Investeringar som ingen på nej-sidan är redo att göra. Alternativet för dem är, sannolikt med grumliga motiv, att Sverige ska stå utan militärt försvar. Sverige förtjänar bättre.