En högstadieelev sitter inte på sin plats, vägrar flytta på sig och faller i golvet när läraren drar undan stolen. Därefter föser läraren ut eleven med en arm runt dennes hals.
Det låter som en ganska banal händelse i de stökiga klassrummens Sverige. Ändå döms läraren nu för misshandel av tingsrätten. Det är väl det otroliga i hela historien.
Fast tingsrätten har inte gjort fel! Man ska nämligen inte kvälja dom. Däremot kritisera lag och rättspraxis, som kan få så märkliga resultat.
För vad ska en lärare göra när en elev stör ordningen, vägrar lyda uppmaningar om att flytta sig och dessutom tycks ha uppträtt hotfullt? Tingsrätten konstaterar att läraren borde förstått att eleven kunde skada sig om han föll från stolen, vilket i de flesta människors rättsmedvetande låter lite löjligt. Lika dumt blir det när tingsrätten finner att "brottet har skett i en miljö där målsäganden borde kunna känna sig trygg och att målsäganden befunnit sig i beroendeställning till den tilltalade".
Som om denne inte haft något ansvar för händelsernas uppkomst.
Lagen borde se annorlunda ut, för om läraren ska klandras för något är det i så fall, möjligen, bara för grepp runt halsen. Sådant kan oavsiktligt orsaka skador, vilket alla som är skyddsvaktsutbildade eller ägnar sig åt kampsport vet. Fast frågan är om en lärare måste vara särskilt utbildad för vad som riskerar att bli slagsmål i klassrummet ...
Många lärare torde dock känna igen denna och liknande situationer. Där ord står mot ord och vittnesmålen går isär – men där lärare befinner sig i en ytterligt rättsligt utsatt position. Rädslan för att gå för långt får många att avstå. De stökiga eleverna vinner och säkert lär sig också andra elever med tveksamt uppsåt hur man faktiskt kan komma undan med det mesta. Åter andra elever kan uppfatta situationerna som hotfulla och bli oroliga för egen del. Den som är trakasserad vet förstås redan hur det brukar sluta, med att mobbaren vinner.
Det finns två alternativ. Att anställa väktare (med rätt utbildning för dylika situationer), som får lyfta ut bråkiga elever varenda gång det skär sig i klassrummet. Det lär om inte annat bli dyrt.
Eller så anpassar vi lagar och rättspraxis efter verkliga förhållanden. Huruvida en lärare uppträtt på bästa sätt när en elev ska tillrättavisas kan alltid diskuteras, men det ska inte behöva gå så långt som till en rättegång – än mindre sluta med en misshandelsdom.