Varje liter bensin beräknas öka i pris med 55 öre. Det påstås vara ett slag för miljön men är i själva verket ett slag mot landsbygden. Dess invånare har inget fungerande alternativ till bilen – så vad kommer de att tvingas välja bort istället?
Förslaget bär en tydlig prägel av Miljöpartiets version av logik. Partiet betraktar bilism ungefär som en serieteckningsskurk – dålig, omoralisk och oförmögen till allt gott. Samtidigt lider det av vanföreställningen att alla problem kan lösas med skatter, och bryr sig slutligen ytterst lite om landsbygdens invånare. Antagligen eftersom så få av dem röstar på MP.
I själva verket har bilen gjort många människors liv väldigt mycket lättare. Många barn behöver inte längre gå flera kilometer varje morgon för att komma till skolan. Deras föräldrar kan storhandla istället för att bära hem tunga kassar från mataffären.
Inte bara privatpersoner gynnas av att ha tillgång till bil. Industrier och större affärer, som tidigare behövde ligga vid en järnväg för att ha tillgång till transporter, kan nu etableras nästan var som helst. Tills Miljöpartiet får något att säga till om, alltså. I dess schablonmässiga världsbild är det enda som syns av bilen ett hotfullt avgasrör.
Och hotfulla saker botas i MP:s värld med skatter. De verkar betraktas som nationalekonomins version av Dr Sloan’s liniment, ett medel som förr var tänkt att bota varje upptänkligt hälsoproblem. Om medborgarna ägnar sig åt fel saker, exempelvis att köra för mycket bil, kan regeringen elegant knuffa dem rätt med en välriktad skatt.
Den ökade bensinskatten, som beräknas kosta den som arbetspendlar 6 mil en tusenlapp om året, kommer dock inte att minska bilismen. För att människor ska välja bort bilen behöver de nämligen ha ett fungerande alternativ, men på landsbygden befinner sig kollektivtrafiken ofta på en skala mellan bristfällig och usel. En busshållplats långt från hemmet med få, opålitliga avgångar är inte ett seriöst alternativ till bilpendling.
Så istället kommer man att tvingas välja bort något annat. Vad ska prioriteras bort för att bensinskatten ska kunna betalas? Kanske barnens fritidsaktiviteter? Ekologiska varor? Den månatliga hundralappen till Röda Korset?
Man kan undra var Socialdemokraterna befinner sig i denna soppa till landsbygdspolitik. Inte för att de har någon imponerande konsekvensanalys i sin politik eller någon tradition av att bry sig om vallöften, men i regeringen är de trots allt förnuftets röst. De påstår sig värna om industrin. Och de har väljare på landsbygden, som de nu sviker med en axelryckning.
För vad, kan man undra? Ingen kommer att välja bort bilen för ett alternativ som inte existerar. Miljön vinner ingenting, men landsbygdens invånare och industri förlorar. Någonting måste prioriteras bort när skatten höjs, och det kommer att bli en dyr soppa.