Vem som än tar över efter Lars Stjernkvist riskerar att framstå som otrevlig! Inte för att någon av de potentiella arvtagarna skulle vara särskilt osympatiska, utan för att vi tenderar att relativisera det mesta i den här världen. Och en trevligare kommunalpolitiker än Stjernkvist är faktiskt svår att finna. Det simsonska håret och den galliska mustaschen har förstås inte gjort jobbet svårare, men framför allt har Stjernkvists sympatiska personlighet varit hans främsta politiska tillgång.
Trots en ekonomi i hygglig balans, och med en likaledes hygglig hantering av den förfärliga coronakrisen i bagaget, tvingas alltså nästa ordförande för kommunstyrelsen att börja i uppförsbacke. Handen på hjärtat finns det faktiskt knappast någon riktigt klar lysande stjärna bland Norrköpings socialdemokrater – och även om Stjernkvist aldrig skulle uttrycka sig så ohövligt är han nog sorgligt medveten om det. "Jag tror inte någon ska kliva i mina skor" säger han livserfaret och så är det naturligtvis. Vem som än tar över måste göra det på egna meriter och historien visar nästan övertydligt att alla försök till politisk kopiering sällan blir särskilt lyckade.
Kommunalrådet Kikki Liljeblad vill inte säga om kan tänka sig tjänsten eller inte, vilket i den socialdemokratiska världen är ett nästan övertydligt ja! (Ett svagt nej är det politiskt korrekta svaret.) Kommunfullmäktiges ordförande Olle Vikmång är lika sugen han. Men många vill nog se en kvinna som Stjernkvists efterträdare och det finns fler potentiella ledargestalter. Riksdagsledamoten Teresa Carvalho är en, det unga stjärnskottet Maria Sayeler i fullmäktige en annan.
Fast frågan är faktiskt större än Socialdemokraterna. Att Stjernkvist lyckades bryta loss de tre små borgerliga partierna och skapa Kvartetten är en stor prestation. Efter sex år vid makten börjar denna kvartett visserligen framstå som något trög till tanke och handling, fast så blev det ju med Alliansen på riksplanet också. För Socialdemokraterna är förstås Kvartettens fortsatta överlevnad vara högt prioriterad, men om de borgerliga partiernas företrädare gör samma analys borde inte vara längre vara lika självklart – åtminstone inte om de vill riskera att framstå som permanenta stödpartier åt Socialdemokraterna.
En sak är åtminstone säker: det lär dröja innan vi finner någon i Norrköping så skicklig i grenen politisk orientering som Lars Stjernkvist.