Fem år och nio månader respektive fem år och fem månader. Det blev straffen för de två män som döms för att ha placerat ut en bomb nära korsningen Källvindsgatan/S:t Persgatan i Norrköping förra året. Ett bombdåd som tack och lov blev ett av de mindre uppmärksammade – tack vare att bomben helt enkelt aldrig detonerade.
Expertis konstaterar dock att om så blivit fallet hade effekten kunnat bli förödande. Denna gång var det inte fråga om en spräng- eller splitterbomb, utan en bensinbomb – som hade orsakat ett enormt eldklot vid en explosion.
Så långt är domen helt i sin ordning och det är glädjande att polisen lyckades gripa och lagföra förövarna. Ändå är domen irriterande. Inte för straffen som nu utmäts, utan för de straff som inte utmäts. Det saknas nämligen såväl utpekade brottsoffer som beställare av det smutsiga jobbet.
Så är tyvärr ofta fallet. Förövare anser sig ha anledning att inte "gola", utan hålla tyst. Och även om polisen kanske har välgrundade misstankar i en eller annan riktning, räcker bevisningen ofta inte för åklagare.
Polisen fortsätter förstås arbeta vidare och det är mycket möjligt att ytterligare uppgifter framkommer så småningom. Ibland går det att nysta vidare när andra brott uppdagas. Man kan hur som helst på goda grunder misstänka att bombdåd som det nu aktuella på ett eller annat sätt är gängrelaterade.
Det är bra att utförarna grips och så småningom döms. Något dämpar det ändå rekryteringen av nya brottslingar. Men beställarna måste förstås också ställas inför rätta, de är de verkligt ansvariga för det grova våldet.
Nationalekonomen Ingvar Nilsson har räknat på totalkostnaderna för gängkriminella. I genomsnitt handlar det om 30 miljoner kronor per person under en period av minst tio år, men för de grövsta brottslingarna kan kostnaden löpa på upp till 100 miljoner.