I går nåddes vi av den nyheten att en ung polis skjutits ihjäl i Biskopsgården, ett särskilt utsatt område i Göteborg. Skjutningen är inte bara en personlig tragedi. Det är en attack på den svenska rättsstaten. Därmed är den också ett misslyckande från statsmaktens sida. När företrädare för lagen och tryggheten skjuts ihjäl på öppen gata är det uppenbart att man tappat kontrollen över den organiserade brottsligheten som utmanar våldsmonopolet.
Igår nåddes vi likväl av Ulf Kristerssons besked att det sannolikt inte kommer att bli ett borgerligt maktskifte. Det gick inte att skrapa ihop det sista mandatet som krävdes. Bollen ligger nu hos Stefan Löfven och hans chanser ser betydligt bättre ut.
De två nyheterna har inget direkt med varandra att göra. Men för den borgerlige väljaren kan de båda upplevas som symboler för vanmakt. Ett Sverige där de kriminella blivit alltmer arroganta och hänsynslösa när det kommer till respekten för människoliv. Ett Sverige där de ansvariga som misslyckats med att upprätthålla lag och ordning återigen får rollen som makthavare.
Den borgerlige väljaren bör dock inte misströsta över att Ulf Kristersson inte blev statsminister redan i år. Om något är det faktiskt en positiv nyhet. Den nya regeringen skulle inte hinna genomföra särskilt mycket innan det blev dags för nästa val. Man skulle få den otacksamma uppgiften att städa upp efter föregående regering och chansen att hinna göra det till en fördel i valrörelsen är inte särskilt stor. Dessutom skulle det inte finnas tid till att genomföra större delen av ens egen politik. Oppositionen får då chansen att peka finger och hävda att man minsann skulle gjort saker och ting annorlunda om man själva suttit vid makten. Risken för dalande opinionssiffror och därefter ett rödgrönt maktövertagande 2022 blir därför påtaglig.
Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket. Sett från ett långsiktigt perspektiv är det inte särskilt farligt med en socialdemokratisk regering i ytterligare ett år. Dessutom riskerar de rödgrönas misslyckanden med allt ifrån upprätthållande av trygghet till pandemihanteringen – och regeringskrisen som kronan på verket – att slå tillbaka mot dem själva.
Det blågula blocket gör sig därför bäst i opposition just nu. I stället för att sörja bör man utnyttja den tidsfrist man fått till att mobilisera partiapparaten och gräsrötterna för att genomföra en ordentlig valrörelse 2022. En valseger säkras bäst genom långsiktighet och att skynda långsamt.