Bilköerna ringlade sig långa ifrån Norrköping på tisdagseftermiddagen. Solen log, havet glittrade och naturen njöt. Det var en dag hämtat från ett vykort, då det mesta i omvärlden känns fjärran. För en del av resenärerna som satt fast i trafiken mot Söderköping eller Arkösund var bilradions nyheter det som väckte dem ur sommardrömmarna. Under eftermiddagen och kvällen skulle främst två händelser påminna om Sveriges roll i världen och de orosmoln som även kan påverka den här delen av jorden.
Först kom nyheten att Sverige fått en plats i FN:s säkerhetsråd. Några timmar senare beskedet att tre självmordsbombare slagit till mot den stora Atatürk-flygplatsen i Istanbul.
I en tid när nyhetsflashar färdas snabbare än uttryckningsfordon kan information om ett terrordåd nå allmänheten inom loppet av minuter.
De senaste åren har extrasändningarna som följer terrorn blivit allt vanligare. Efter varje nytt dåd trubbas vi av. Terrorism, mord och död blir lite mindre av en nyhet varje gång. Det vidriga dådet mot Atatürk i Istanbul är den andra terrorattacken mot en europeisk flygplats de senaste tre månaderna. Vi förfäras, men förvånas inte längre när ondskan slår målinriktat - men på samma gång blint. Snart är det vardag i bilköerna igen. Fram till nästa gång terrorn slår, så som den har gjort i Paris, Frankfurt, Köpenhamn, Stockholm, London, Oslo/Utøya, Toulouse, Brindisi, Orlando och på många fler platser.
I ansträngningarna för att göra världen säkrare har Sverige nu fått en mera framskjuten position, genom den icke-permanenta platsen i säkerhetsrådet. Kramkalaset den svenska delegationen till FN upplevde efter beskedet om den positiva omröstningen bör ha blivit tillfällig. Självmordsbombarna i Istanbul påminner om uppgiften och den osäkra verklighet som råder.
Vägen till två år i säkerhetsrådet har varit kantad av mutanklagelser, smörande för diktaturer och tvivelaktig användning av biståndsbudgeten. Utrikesminister Margot Wallström (S) har även riktat återkommande kritik mot Israel i samband med de upprepade terrorattentaten som sedan förra hösten drabbat landet. Något som lett till att utrikesministern är portad från landet.
Efter första världskriget sa Frankrikes regeringschef Georges Clemenceaus att ”kriget är en serie katastrofer som slutar med att någon segrar”. Den svenska kandidaturen till säkerhetsrådet har varit en serie av mindre och egenhändigt orkestrerade diplomatiska katastrofer. Ska det till slut vara värt det återstår att se. Dådet i Istanbul visar på behovet av att världssamfundet tillsammans bekämpar terrorismen och extremismen som breder ut sig.
Varje nytt katastrofalt terrordåd påminner om striden mot terrorismen och för öppenhet och demokrati. Det blir en av flera uppgifter för Sverige att driva i rådet, innan katastroferna blir till vardag och inte längre går igenom bilradions brus.